När andan slår på...
...så läser jag poesi. Och finner ibland något som känns passande...
Jag talar om oro och ensamhetskval
jag tigger dig om att förstå mig
Men ändå, jag sållar försiktigt mitt tal
Jag släpper dig inte inpå mig
Försiktigt, försiktigt man vet inte än
kan inte så säkert bedöma
Men vad är jag rädd för, du är ju min vän
nu har jag väl inget att gömma.
Å jo säger skräcken som bor i min själ
javisst, det är alldeles riktigt
det sanna inom en ska tigas ihjäl
försiktigt försiktigt försiktigt
-Anna Greta Wide
Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri
Och några talar om stämning
och de moderna om hämning
Gott folk får prata vad bäst de vill
mig kryper ingen för nära till
Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar
Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten
Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott
Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mig själv förut
Så ber jag vänligen, bara
gott folk att låta mig vara.
-Nils Ferlin
2009-12-14 @ 11:28:13
