melanye

(1)

Idag pratade jag med en vän som jag inte haft så mycket kontakt med de senaste åren. Det var så skönt att bryta tystnaden som från min sida kännts tryckande. Vi var så goda vänner en gång i tiden. De bästa vänner. Det var så dumt att det blev som det blev men jag hoppas att det kan bli ändring nu. :)

David har fått en arbetsintevju. Jag är så spänd att jag har lite svårt att andas. Det MÅSTE gå vägen. Vi MÅSTE få en break nu! Situationen vi befinner oss i för tillfället är ohållbar och det tär på både mig, han och vårt äktenskap.

Håll tummarna för oss...

2010-04-26 @ 17:20:11

(0)

uvi sucks

Japp... urinvägsinfektion igen. penicillin igen. Jösses vad jag älskar den uppfinningen ! Det har redan börjat släppa och för bara typ 6 timmar sen så befann jag mig i helvetet !!!!

Jag får inte ihop något bra till min hemtenta... :( Detta kommer inte bli bra.

Jag vill slappna av. Jag vill umgås med nära och kära och kunna slappna av. Men jag antar att det kommer dröja tills jag är klar med utbildningen innan jag för nöjet att njuta av det. Det suger att plugga. HÅRT!

2010-04-25 @ 19:46:21

(0)

ZzZzzzzZzzzzZZZZZ

Åh, jag är så trött... :(

2010-04-22 @ 20:57:15

(1)

Turbulenta dagar

Det har varit jobbigt det sista. Mycket jobbigt. Men jag kämpar fortfarande.

Tack Sofie för stödet. I nöden prövas vännen heter det och jag vet att jag utsätter dig för prövningar men jag uppskattar dig massor! <3

2010-04-22 @ 13:38:58

(0)

den tunga känslan

Utanför drar svarta svarta moln förbi. Det känns likadant i mitt bröst. Det är svart och tungt och snårigt. Jag mår så illa. Som om min kropp blivit allergisk mot negativitet och vill göra sig av med det, få ut det.

Åh, gud jag mår så illa.

2010-04-17 @ 21:26:30

(0)

Att stänga av

Jag känner mig bitter. bitter bitter bitter.

Jag tycker själv att jag alltid ställer upp för andra. Oavsett tidpunkt och så länge jag bara hör telefonen så svarar jag i den. Jag tycker inte heller att jag ber om hjälp särskillt ofta? Men ändå känner jag idag att jag inte direkt får något stöd.

Därför har jag i min bitterhet bestämt mig för att stänga av.

Detta kommer säkert leda till att jag förlorar mina vänner, men om den enda relation vi har är att jag lyssnar på problem, så är det skit samma. Tiden får utvisa vad som händer och sker.

Och tiden får väl utvisa om detta är ett riktigt inlägg eller bara en produkt av mitt väldigt dåliga humör.

2010-04-17 @ 19:52:59

(0)

hjälp mig

Jag föll handlöst ner i mitt svarta hål. hålet med ångesten och tårarna och längtan efter att ta bort det. men det är inte bra, det får man inte göra. hjälp mig jag vill upp igen. jag vill upp till där det är skönt och lungt och lyckligt. jag orkar inte sitta i mitt hål. jag orkar inte jag orkar inte lyssna på mig själv när jag skriker. jag vill inte lyssna på rösten i mitt huvud som förklarar hur värdelös jag är för jag vet att den har rätt och det är lättare att ignorera det istället. här nere är det så högljutt. jag får huvudvärk. jag skriker och skriker och skriker.

hjälp mig upp

jag drunknar

2010-04-16 @ 14:50:43

(0)

Ett äckligt och fult U

Underkänd. Igen.

Fan, jag hatar det här.

Nu ska jag gå och gråta.

2010-04-16 @ 13:50:46

(0)

Positiva inlägget

Här kommer en fullständigt meningslös lista på saker jag tycker om:

~ Jag är mycket förtjust i att det är sol hela eftermiddagen på vår balkong. Jag ser framför mig hur jag spenderar många fina sommarkvällar där.

~ Jag är lite kär i min nya telefon. Har lärt mig att använda tangentbordet bättre nu och dessutom är den rosa och så fungerar den :)

~ Jag är glad över att jag de senaste dagarna faktiskt känt att mina vänner inte är mitt ansvar och att deras handlingar får stå för dem. Att jag inte behöver fixa deras problem.

~ Jag är mycket belåten över att jag passat på att njuta av solen de senaste dagarna och p.g.a det faktiskt fått lite färg på min bleka kropp.

~ Jag är nöjd över att jag fått upp mitt liv på rätt köl. Att även om jag inte är så förtjust i att plugga, ändå kan säga att jag trivs med mitt liv.

~ Sist men inte minst är jag massa kär i min man <3

2010-04-14 @ 19:50:57

(0)

update

Har pratat med min vän. Känns bra. Inte riktigt lika orolig längre. Men saknar henne som sjutton !

2010-04-12 @ 21:08:30

(1)

En utlämnande text

Jag kan inte behålla vänner. Det är en otäck tanke. För det gör mig till en väldigt ensam person. Det värsta är att jag vet varför men jag är inte kapabel till att ändra på det. Jag stöter bort folk. Jag stöter bort mina vänner genom att bry mig för mycket. Jag är engagerad till 120% och ställer ALLTID upp för mina vänner i mån av möjlighet, men sedan inser jag att jag gett så mycket och inte fått så mycket tillbaka och då börjar jag förakta. Japp, förakta, hata, avsky.

Det här är i korta drag vad som hänt med fyra av mina vänner:

Person A

Bakgrund: Barndomsvän. Lärde känna 1985 när hon föddes i princip. Vi växte upp tillsammans då vi var nästan grannar.

Problem: Jag fanns alltid där för henne om hon hade det jobbigt på något sätt. I gymnasiet växte vi ifrån varandra en del, som man gör, men jag hörde av mig med jämna mellanrum. Det gjorde inte hon. Jag sa till henne att om hon inte började höra av sig ibland också så skulle jag sluta och skita i henne. Och det sa hon uttryckligen att hon inte ville. Men hon hörde aldrig av sig. Ibland gick jag in i affären där hon jobbade för att byta några ord och be henne höra av sig så kanske vi kunde ta en fika eller något. Hennes svar var alltid: Ja, det har varit så mycket det sista och jag har inte hunnit. Men jag ringer dig i nästa vecka. Hon ringde aldrig.

Status just nu: Ingen kontakt.

Person B

Bakgrund: Person jag lärde känna via David 2003. Blev snabbt en mycket nära vän.

Problem: Hennes mentala hälsa. Hon mådde inte bra p.g.a många olika saker och jag ställde upp för henne som jag anser att en vän ska göra. Ringde ambulansen och följde med när hon försökt begå självmord. Höll om henne när hon hade panikångest. När hon blev inlagd på BUP var jag hemma hos henne varje dag för att mata hennes katter och jag hälsade på henne regelbundet. Tillbaka fick jag snäsiga kommentarer och elaka pikar. När jag ifrågasatte dem fick jag ett "förlåt, men jag mår ju inte så bra just nu". Hon var den första vännen som jag gjorde en helvändning med. När hon fick flipp för att jag blivit vän med en tjej som hon för tillfället inte gillade fick jag nog och bad henne dra åt helvete.

Status just nu: Återupptog kontakt 2007 ett väldigt kort tag, men avbröt den igen när hon gjorde rasistiska uttalanden mot David på en fest.

Person C

Bakgrund: Person jag lärde känna via gemensam vän 2005. Blev en nära vän.

Problem: Hon var en mycket trasig människa. Så mycket problem hon haft i sin bakgrund som hon försökte hantera. Jag ställde upp för henne. Jag satt barnvakt för hennes dotter. Jag lyssnade när hon behövde prata. Jag täckte upp för henne när hon inte ville att hennes mamma skulle veta vart hon befann sig. Hon bad mig om hjälp med att komma på lösningar till problem hon hade med olika saker och jag spenderade timmar med att diskutera med henne och hjälpa henne fösöka få sitt liv på fötter. Istället för att ta tag i sitt liv började hon knarka och jag ville inte bli varken indragen eller nerdragen i det. Jag sa till henne att jag inte skulle orka finnas där för henne om hon fortsatte på det spåret. Jag sa till henne att jag inte orkade se henne förstöra sig själv. När hon fortsatte ändå så slutade jag höra av mig och hon blev skitförbannad på mig.

Status just nu: Kontakt via internet. Har träffat henne irl några gånger sedan dess.

Person D

Bakgrund: Person som jag kände till sedan grundskolan men inte lärde känna förrän 2004. Blev min bästa vän.

Problem: Vi ställde alltid upp för varandra. Kanske var det jag som gav lite mer men det spelade inte så stor roll. Men när jag i Australien desperat behövde en vän valde hon en kille som hon precis träffat framför mig. När jag bad henne att umgås med mig valde hon bort mig. Efter att vi kom hem var det ganska bra igen om vi fick bo hos henne men sakta men säkert började hon knäcka mig när jag försökte hantera händelserna i Australien och det enda hon pratade om var hur fantastiskt det skulle bli för henne när hon flyttade dit och hur hon älskade det landet. Efter att hon åkt hörde hon bara av sig när hon behövde gnälla över något eller skryta över något. Jag var nästan alltid den som hörde av mig men när jag mådde dåligt hade hon inte tid, eller svarade inte på det jag skrev. Jag tog bort henne som vän på facebook och msn. Hon frågade varför efter ca två veckor och jag förklarade att jag förstod det som att hon inte ville vara vän med mig längre. Jag fick inget svar på det.

Status just nu: Ingen kontakt.

Just nu befinner jag mig i ett dilemma då en vän gjort något som gör mig mycket ledsen. Jag har inte ännu pratat med henne om detta men jag tvivlar på att någonting jag säger kan ha effekt. Jag ser framför mig hur vår vänskap kommer försvinna och det gör att jag känner mig benägen att avsluta den redan nu. Jag är ledsen och arg och frustrerad och orolig.

Jag stöter bort mina vänner. Och det gör mig rädd.

2010-04-12 @ 02:32:31

(0)

Jag blir så ledsen

Det verkar som om en av mina bästa vänner har gått tillbaka till sitt ex. Ett ex som gjorde henne mycket illa både psykiskt och fysiskt. Jag förstår inte detta. Hon är ju en smart tjej. Varför gör hon så? Under tiden de var ihop fick jag höra OTALIGA gånger att NU skulle allt bli bättre. NU hade han lovat att ändra sig. Men efter varje nytt försök fick jag höra att det vara samma visa igen. Jag blir så ledsen, så orolig och känner mig så maktlös. Jag vill inte att hon ska fara illa men jag kan inte göra något.

Helvete.

2010-04-12 @ 00:09:50

(1)

Något som fattas mig.

Jag saknar att dansa. Ibland inser jag det. Minnen kom tillbaka till mig igår kväll med en fantastisk kraft. Jag vet inte egentligen varför, men så många flashbacks från jazzen, baletten, modern dansen och aerobicsen kom flygandes och vägrade släppa. Jag saknar det så mycket. Att få jobba med kroppen, känna in rytmen, pressa sig själv till att klara lite mer, vara lite mer flexibel, lite starkare än sist. Det existerar inga bekymmer när jag dansar, det enda som finns är jag, musiken och stegen.

Jag ville bli dansare. Jag ville verkligen det. Det kanske mest var en tonårsdröm. Orealistisk. Men jag lade ner så många timmar på den. Både hemma och på danskurserna. Jag stretchade, tänjde, mjukade upp kroppen för att kunna stärka den.

Ett fint substitut till jazzen var salsan. Inte samma dans, inte samma koncept och inte lika krävande, men kul. Musik. Rytm. Dessutom något jag kunde göra tillsammans med David. Men det är också borta. Pengarna saknas och har man inga pengar kan man inte gå på danskurs.

Men jag saknar det och igår gjorde minnena riktigt ont.

2010-04-09 @ 08:21:47

(0)

Titta vad jag fick igår

Jag gillar :)

2010-04-01 @ 17:59:56