(1)

Funderingar

Pratade nyss med svärmor på msn. Nyheten om vårt bröllop har ju nått resten av familjen (de som inte blev informerade innan) och tydligen hade det diskuterats. "Man berättar väl ändå för sin familj?" tyckte min ena svåger...

Då undrar jag. Varför? Eftersom vi inte ville att min svärfar plus hans donna skulle få reda på någonting så visste vi ju att vi inte kunde berätta det för denne svåger. För vi litar inte på att han skulle kunna hålla tyst. Och om han nu upplever det som så kränkande/irriterande/knäppt att de inte blev informerade så varför har de inte kontaktat oss ? Är det roligare att prata om oss? För vad skulle det gjort för skillnad för dem om vi sagt något innan ? På vilket sätt skulle deras liv förändrats ? Vi gifte oss inte för deras skull. Vi gjorde det för att vi ville det. Vi ville ha ett litet bröllop. Folk blev inte informerade om de inte var bjudna. (med två undantag, men jag behövde någon att glädjas med lite)

Det kändes bra att bli gift. Det känns fortfarande bra att vara gift. Och jag tyckte att det var tillräckligt med det lilla bröllop vi hade. Kanske kommer vi ha den stora festen någon gång i framtiden. Förnya våra löften och få kyrklig välsignelse. Bjuda alla vi känner, släkt och vänner. Det lär ju vara en upplevelse det med. Men just nu är vi nöjda som vi är. Och om någon har något problem med detta, så kan de komma till oss.

Åh, jag är lite trött på att folk pratar om oss. Jag känner mig lite kall, lite hård och lite cynisk mot dessa människor. Visst kan man tänka att det vorde ju trist om ingen någonsin pratade om oss och helt glömde bort oss. Ja, det vore lite tråkigt. Men hellre det när det gäller folk som skvallrar och skrattar bakom ryggen på oss och visar upp sina plastic smiles när vi ses.

Jag har några vänner som jag litar på och om de skulle prata bakom ryggen på mig skulle jag bli dödligt sårad och dra mig undan direkt. Men fram tills att jag kommer på dem med det (och tyvärr säger mina erfarenheter att jag lär komma på vissa av dem med det) så tänker jag lita på dem och anförtro mig åt dem. Och de blev glada när de fick höra att vi gift oss. Trots att inte alla av dem blivit informerade innan...

2010-01-22 @ 16:38:42

Postat av: Isabel

Det är bra att du står på dig! För som du säger, du och David gifte inte er för någon annans skull, ni gjorde det för att ni ville för att ni älskar varandra och vill dela livet med varandra.

Det är lite trist att ens familj (de som ingår i den, vilka man nu än räknar med) försöker ge en dåligt samvete och pratar OM en istället för att faktiskt ge sina bästa gratulationer och önska välgång. Verkligen trist.



Men ni vet var ni har varandra, ni vet vad ni känner för varandra och DET är huvudsaken! :)

21:03:08 den 2010-01-25


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar:



Trackback

Kategorier

Senaste posterna

Länkar

Arkiverat

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Ut odio. Nam sed est. Nam a risus et est iaculis adipiscing. Vestibulum ante ipsum primis in faucibus orci luctus et ultrices posuere cubilia Curae; Integer ut justo. In tincidunt viverra nisl. Donec dictum malesuada magna. Curabitur id nibh auctor tellus adipiscing pharetra. Fusce vel justo non orci semper feugiat. Cras eu leo at purus ultrices tristique.