Den varma pirriga känslan
Alla som varit kära någon gång vet vad jag pratar om. Den pirrande varma fnittriga känslan man kan få ibland när man tittar på, tänker på, pratar om sin partner. Jag har den just nu :)
Jag känner mig verkligen lyckligt lottad för att jag har David. När jag tänker på att jag faktiskt fått gifta mig med honom, att han valt att spendera sitt liv med mig så vill jag pipa av glädje och helst visa upp både ring och bröllopsbilder för hela världen. "Titta, titta. Ser ni vad fint? Ser ni vilken fin man jag har?" Vilken ingen givetvis kommer se genom mina foton. Men som sagt, alla som varit kära vet vad jag pratar om :)
Och att få känna och njuta av den här pirriga glada känslan känns idag som en befrielse när de senaste dagarna, veckorna, månaderna varit så hårda och slitiga. När allt känns mörkt kan jag i alla fall glädja mig åt att jag har en underbar man. Ser ni, ser ni ?
2010-07-30 @ 09:00:42
(0)Saker man ramlar över på internet
Titta, lyssna och njut av riktig talang :D
2010-07-29 @ 19:40:43
(0)Lusten vill liksom inte infinna sig
Jag måste sätta igång att städa. Måste måste måste. Imorrn åker vi till oslo och då ska vi ha hus/kattvakt boende här. Därför måste måste måste jag städa idag. Men lusten vill inte infinna sig...
Kanske med lite musik i bakgrunden ?
2010-07-29 @ 13:35:30
(1)Aldrig mera Veet Warm Wax
Jag fick för mig att jag skulle vaxa mina ben. Då jag har ganska mycket ben och ganska mycket hår på benen tänkte jag att jag skulle göra det ordentligt och köpte Veet warm wax.
ALDRIG MER !!!
<-- Värdelöst !!
(bild från www.veet.se)
Förpackningen innehåller en burk med vax (250 ml). En precitionsspatel. 12 återanvändningsbara tygremsor.
Här är de problemen jag stött på:
* Värmeindikatorn funkar inte.
Precitionsspateln har en liten värmeindikator på. Som reagerar om vaxet är för varmt. Men det första problemet som uppstod var att när den visade på att vaxet var tillräckligt svalt så var vaxet också tillräckligt stelt för att vara näst intill omäjligt att stryka på.
* Precitionsspateln gör det omöjligt att stryka på lagom med vax.
Preci-jävla-tionsspateln är hopplös. Det går INTE att få ett tunt lager med vax på benet med den. Jag har testat så många olika sätt nu för att inte få för mycket vax åt gången och det GÅR INTE. Så resultatet är att jag sitter med ett nästan vaxat ben, ett ovaxat ben och vaxet är snart slut.
* Vaxet drar ut vartannat hår och bryter av resten. När jag stryker med handen över den delen av benet som jag faktiskt HAR vaxat så känns det som tvådagars-stubb. STUBB. På ett nyvaxat ben. Det känns inte ok.
Tack för den Jävla veet. ALDRIG ALDRIG MER !!!!!!!!!!!!!!!!
2010-07-25 @ 22:14:30
(0)Blockerad
Jag blockade nyss en kontakt på msn och det känns riktigt skönt :) Jag orkar verkligen inte med folk som sitter och beklagar sig och beklagar sig och beklagar sig över hur tjejer är si och tjejer tänker bara så och tjejer har det så lätt när det gäller allting och det är så synd så synd så synd om honom som mår så dåligt och INGEN kan förstå hur han har det. *fnys*
Jag har tidigare försökt förklara för honom att alla tjejer faktiskt inte är likadana men då säger han att jag har fel.
Jag har försökt förklara för honom att han inte kan sitta och generalisera över vilka bitchar alla tjejer är till mig, eftersom jag är tjej och jag tycker att det är olustigt att lyssna på.
Jag har försökt förklara för honom att om han nu mår så fruktansvärt dåligt och har gjort det så länge så kan det vara en idé att söka professionell hjälp eftersom de är utbildade och därför kan ge bättre råd än vad jag kan.
Men när han idag IGEN gnällde över att tjejer är ditten och datten så kände jag att nej. En sådan här person behöver jag faktiskt inte i mitt liv. Även om han bara existerar som text på internet så stjäl han min energi. Det finns just nu inte så mycket i mitt liv som jag har kontroll över, men jag kunde i alla fall ge mig själv såpass mycket kontroll att jag kunde välja att plocka bort honom. Det känns bra!
Jag hade god lust att slänga iväg en ilsk kommentar till honom innan jag blockade honom. Men jag lät bli för jag försöker att vara en snäll person. Fast faktum är att jag fattar varför han inte får något ragg med tanke på den kassa inställningen han har till tjejer. Det finns ingen normal tjej som skulle dras till en kille som tycker att alla tjejer är dumma i huvudet samtidigt som han stinker av desperation. *fnys*
Haha, skönt att få sagt det... :P
2010-07-25 @ 16:24:39
(0)Smakprov på hösten
Temperaturen ute är 13 grader. Det regnar och blåser. Underbart !
Jag vill inte att sommaren ska vara över men jag tänker strax gå ut och ta en skön promenad i "höst"-vädret. Andas frisk luft och känna lukten av fuktig skog.
Nästa vecka kan sommaren gärna få komma tillbaka igen.
Jag har nu dragit på mig en av mina absoluta favoritkoftor men inser att det finns en fläck på den som jag inte kunnat få bort :( :( :( :( Jag vet inte hur jag ska lösa detta, för jag vill använda den här tröjan i höst...
Nu ska vi på promenaad !
2010-07-25 @ 13:10:21
(0)Min höft rasar ihop
Jag känner mig bitter igen. Sur på allt och alla. Jag (över)reagerar på det mesta. Blir sur för minsta lilla. Tycker att folk borde skaffa lite verklighetsuppfattning.
Dessutom har jag så jävla ont i min höft igen. Jag vet inte vad som händer med den men ont gör det. Kunde knappt gå förut, varje rörelse skar i höften och jag hade knappt någon styrka i den så att i trappan fick jag släpa upp högerbenet. Dessutom lite svårt att köra bil när det gör så ont eftersom jag måste flytta benet mellan gas och broms. :(
Nu ska jag laga middag.
2010-07-23 @ 18:18:33
(1)Saker man ramlar över på internet
Jag vill också ha en lite spastisk katt <3
2010-07-22 @ 10:32:40
(0)tills jag blir hes
Jag vill bara skrika. Springa ut från huset och skrika tills luften tar slut i mina lungor. skrika mig hes.
Det är så mycket som snurrar i huvudet och jag kan inte få ordning på det.
Åh vad jag vill skrika
2010-07-20 @ 22:52:21
(0)Innan det bryter ut
Det är inte precis så att jag har panik. Ingen ångestattack. Men det känns som att någon håller ett stadigt tag runt min hals. Jag känner ett behov av att försöka bända bort dessa osynliga händer, känner efter på min hals med fingertoppar, naglar. Det finns ju ingenting där, så varför är det så svårt att ta ett andetag?
2010-07-20 @ 12:38:01
(0)Den skärande tystnaden
Det är väldigt tyst i lägenheten. Jag kan höra de skrikande grannarna utanför men det låter som om jag har bomull i öronen. Lite avlägset sådär.
Imorrn ska jag köra David till Norrköping. Sedan får jag inte träffa honom förräns på fredag. Jag undrar om hans pengar kommit idag för annars kommer han inte ha något att leva av när han är borta.
Jag vill så gärna gråta, men jag har en huvudvärk som hotar med att bryta ut med full kraft om jag gör ett ljud eller rör mig mer än nödvändigt. Så jag låter bli.
Ett steg i taget, ett andetag, ett hjärtslag. Ett till, och ett till, och ett till. Jag kan inte leva på något annat sätt just nu. Andas in, andas ut, andas in, andas ut. Det är så tyst. Jag är så ensam. Det är nog det som skär i huvudet.
2010-07-19 @ 14:33:01
(0)Kära dagbok
Idag såg min dag ut såhär:
Vaknade vid 6 och gav katterna mat
Somnade om
Vaknade vid halv tio och gick upp
Åt två knäckemackor med ost
Kollade på tv
Somnade
Vaknade vid femtiden på eftermiddagen
Det var inte kul alls
Imorrn är en annan dag
2010-07-18 @ 17:59:33
(0)Om att nästan dö och facebookvänner
Jag höll nästan på att dö idag. Eller kanske inte såå nära om man ska gå efter vad som faktiskt hände. Men tillräckligt nära för att fortfarande kännas olustigt. Jag kom körande lungt och fint i min lilla opel utan abs-bromsar och blev trängd av en idiotlastbilschaffis i en enorm tankbil. På grund av att jag panikbromsade för att inte krocka med tankbilen så låste sig hjulen och jag fick sladd in i motsatt körfält. Det var mycket läskigt och jag skakade i flera minuter efteråt. Tack och lov att jag inte fick möte precis då. Det kom visserligen en bil, men han var så pass långt bort att han knappt behövde bromsa.
Jag mår fortfarande lite illa när jag tänker på incidenten och jag kan säga att jag satt på helspänn när jag körde hem efteråt.
Annars har jag börjat använda facebook igen. Mest för att hålla mig a jour med vad som händer i mina vänners liv. Jag gick igenom min kontaktlista där för någon vecka sedan och rensade. De personer som jag inte pratat med på länge och inte heller känner något behov av att hålla kontakt med blev borttagna. Jag känner inte för att ha en enorm kontaktlista som inkluderar folk som jag knappt känner eller folk som jag knappt tycker om. Det som jag publicerar på fejjan i form av bilder och texter är jag inte helt säker på att jag vill att "alla" ska kunna se. Det räcker med de som jag bryr mig om, och som kanske bryr sig lite om mig också och inte bara vill snoka.
Idag såg jag att jag fått en vänförfrågan från en tjej som jag är bekant med irl. Men jag tackade nej till den. Dels tillhör hon ett gäng som jag inte nödvändigtvis ogillar, men ändå valt att ta aktivt avstånd ifrån p.g.a saker som hänt tidigare. Och dels känner jag inte att vi är såpass bra vänner att det skulle vara någon nytta med att finnas på varandras kontaktlistor. Detta var visserligen andra gången hon skickade en förfrågan och jag undrar lite om jag kommer bli ifrågasatt via en gemensam vän. Nej, risken är nog inte så stor, hon ville nog bara utöka sin kontaktlista med ytterligare ett namn (och kunna snoka?).
Det finns ett litet litet antal med människor i Trollhättan som jag fortfarande vill ha kontakt med. Jag tycker att det känns väldigt skönt att ha kommit därifrån, men jag tror att jag flydde för långt bort. Vad gör jag här uppe?
2010-07-13 @ 20:52:21
(1)Hur mycket orkar en människa ?
Finns det en gräns? Kommer man tillslut till en dag när man bara ger upp? När man känner att nej, nu har jag gått så långt jag klarar. Nu tog det stopp. När psyket och kroppen samarbetar på att bara självdö?
När alla jobbchanser skiter sig, när alla pengarna är slut, när vännerna finns i en helt annan del av landet och när pressen och ansvaret känns så betungande att man helst vill springa och gömma sig. När varje morgon är en kamp mot tårarna för att man önskade att man kunde få stannat i sömnen, oavsett hur läskiga eller konstiga drömmar man hade. När man inte längre vill äta, men gör det för att tysta magen, när man inte längre vill umgås, men gör det för att förnuftet säger till en att det är dumt att stöta bort de få vänner som ändå finns i närheten. När man låter lägenheten förfalla, för att det inte finns någon vits med att stoppa in de rena kläderna i garderoben, för att det inte är någon idé att dammsuga eftersom det ändå bara kommer nya dammråttor och när tv:n är inrullad i sovrummet för att man då kan gömma sig där inne med ett lakan hängt över gardinstången som förhindrar all insyn (och utsikt). Hur nära gränsen befinner man sig då? Eller är det helt enkelt så att det inte finns någon gräns, man orkar precis hur mycket som helst. Konstigt nog är inte den tanken betryggande. Jag skulle hellre nå gränsen och få lägga mig ner och ge upp.
Nu kommer de där jävla förbannade tårarna igen
2010-07-13 @ 11:40:09
(0)jag tänkte
ta en paus från den här bloggen. Men det motverkar ju hela jävla syftet med den. Det är ju min blogg som jag ventilerar i.
jag är rädd, men som att paniken ligger som ett kletigt täcke över allt jag tar mig för. Minsta lilla grej tar en evighet att genomföra och jag vet inte hur jag ska bete mig längre. jag vågar inte riktigt gå in i vissa hörnen i mitt huvud för jag är lite rädd för vad jag kommer hitta där.
jag känner ett behov av att isolera mig, gömma mig. men jag har känt så förut och vet att det bara kommer leda till andra tråkigheter. jag är en person som behöver folk omkring mig.
den förbannat förvirrade känslan av att vilja ha folk omkring mig samtidigt som jag inte vill träffa någon igen kan vara det som skapar paniken. jag känner verkligen inte mig själv. jag tappade bort mig själv någonstans på vägen till, ja, till vaddå?
2010-07-09 @ 14:00:09
(0)aj aj oj oj gnäll gnäll
Min höft har flippat ur... Det gör så ont. Allt gör ont. Att röra den, att sitta still, alla olika sätt man kan ligga i sängen gör ont. Inatt vaknade jag av att den gjorde ont och den mesta tiden fick jag ligga med en kudde mellan knäna för att liksom avlasta höften. aj aj oj oj :(
måtte det gå över idag...
2010-07-02 @ 08:13:42
