inte på hugget
Nej, jag är inte alls på hugget idag. Jag intalar mig själv att det bara är hormoner och hoppas så innerligt att det ska gå över om jag bara inser att det inte är något fel. Jag intalar mig själv att det bara är en dålig dag och hoppas så innerligt att det ska gå över om jag bara inser att det är en sådan dag och inget egentligt fel. Jag intalar mig själv att jag är trött, att jag överreagerar på mina egna tankar, att jag bara borde skaka av mig det.
Jag har varit tyst, jag har låtsats som ingnting, jag har gråtit en skvätt och jag har funderat och intalat. Men känslan försvinner inte.
Trots att David har gjort sitt allra bästa och varit helt underbar idag (nja, förutom den där lilla griniga episoden imorse då ;) så sitter jag fortfarande här med den tunga ångestkänslan i bröstet och saknar massa människor och saknar min mamma och saknar min västkust och saknar att känna en stad och saknar att kunna ta en kvällspromenad med någon.
Så nu intalar jag mig själv att det bara är hormoner, en dålig dag och trötthet och hoppas innerligt att det kommer försvinna efter att jag har sovit.
Godnatt.
2010-09-25 @ 22:58:31
