error 404. mind not found
jag skulle vilja skriva ett inlägg om hur sjukt jävla jobbig den här dagen har varit. om hur besöken hos försäkringskassan och socialen blev mer eller mindre katastrof. om hur jag nu är avskräckt från att någonsin ge mig ut med en bebis igen. om hur dålig jag känner mig som både mamma och fru. men what's the point ? what's the fucking point ? jag har nått min gräns. david har nått sin gräns. det finns inte längre någon poäng med något. nu lever vi för theo, och för theo endast. han är både en börda och min räddning. på torsdag åker jag till trollhättan och antingen så kommer jag hem med förnyat hopp, eller så gör jag det inte. just nu kämpar jag mot tårarna och ångesten och rädslan. livet har sällan varit så skrämmande som det är just nu.
2011-02-22 @ 13:48:33
(0)and it all turned sour
Insåg att jag måste flänga runt hela stan imorrn om jag ska få några pengar den här månaden. Helvete helvete helvete...
JAG HATAR FÖRBANNADE JÄVLA KUK-SOCIALEN OCH ALLA DERAS JÄVLA SKITREGLER !!!!!!!!!!!!!!!
2011-02-21 @ 15:13:01
(1)drömmen om sovmorgon
Drömmen om att någonsin mer få sovmorgpn försvinner i takt med att jag inser att det-spelar-ingen-roll-vilka-tider-han-äter-på-natten-han-vaknar-ändå-vid-sju-och-vill-gå-upp...
Så nu sitter vi här i vår kära soffa och kör en maratonamning. Lite för att det är mysigt (när han inte bökar) och lite för att jag är för trött för att göra något annat ändå. Men så fort han är nöjd ska jag gå och göra frukost...kaaaaffeeee.... och sedan försöka vara duktig och göra räkningar.
Annars är dagens plan att jag måste ut på en promenad annars blir jag knäpp !
2011-02-21 @ 07:47:53
(1)Scaredycat
Mitt liv just nu består av 100% bebis (som ni ju märker här i bloggen, finns inte så mycket annat att skriva om...) Men jag börjar längta efter att få komma ut ! En längtan som är kombinerad med rädsla, hur ska jag klara mig utanför dessa skyddande väggar ? En fika på stan känns lockande och oöverkomlig. Hur ska det gå med barnvagnen ? Tänk om han blir uttråkad och skrikig ? Hur ska det gå med amning ? Jag känner mig så osäker i min mammaroll när det gäller att ta mig ut. Här hemma kan jag gå runt och skrota i pyjamas hela dagen om jag vill. Det gör inget om han gnäller, det stör ingen mer än oss. Men när man ska ut bland folk, hur klarar man det ? Hur gör andra mammor ?
Snart åker jag till Thn en vecka. Då har jag inte Davids hjälp och kommer vara tvungen att klara mig själv (när mamma är på jobbet) och förhoppningvis blir det en bra övning för mig. Att klara att sköta mitt liv utanför den trygghetsbubbla jag skapat här i min lägenhet. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka till Örebro sen som en starkare och mer självsäker mamma. Kanske kan min vanliga personlighet få lov att komma fram igen också ? Jag saknar henne. (Trots att hon är rätt elak och knäpp :P )
2011-02-20 @ 19:00:21
(1)en sån natt, men förhoppningsvis inte en sån dag
Natten var ingen höjdare. Theodor vaknade och ville äta heeela tiden och var allmänt gnällig och bökig. Vid sju var det lika bra att gå upp för det är bekvämare att amma i soffan ändå.
Men förhoppningsvis kommer inte dagen att gå i samma tema. Jag försöker peta i mig lite frukost nu och tar chansen att blogga lite när han ändå sitter i sin babysitter och verkar relativt nöjd.
Dagens planer är: inte fastställda. Det är svinigt kallt ute, så promenad är nog uteslutet... Vi får se vad som händer helt enkelt...
2011-02-20 @ 08:53:48
(0)En bra natt i alla fall
Jag fasade för natten. Theodor var en riktig sömntuta igår och jag räknade kallt med att han inte skulle låta mig sova mer än ett par timmar i natt. Men eftersom han igår visade tydligt att det bara dög att sova i någons famn så chansade jag på att öka möjligheterna för sömn genom att låta honom sova brevid mig i sängen. Och gissa vad ? Han sov som en stock ! :D
Detta är fantastiskt och jättedumt. Fantastiskt eftersom jag kanske har upptäckt något som kan göra nätterna mer uthärdliga och jättedumt eftersom David sover som en tornado och jag inatt hade byggt en mur av kuddar i mitten av sängen för att skydda Theo från flygande armar, händer, armbågar, stora tjocka täcket, eller hela David.
Men vi kanske kan fixa någon form av skydd mot utkanten av sängen och så kan jag ligga i mitten istället. Då kan jag dessutom faktiskt få använda vårt stora täcke igen istället för en filt, och både jag och Theo kan få mer utrymme. Ja, detta får undersökas under dagen.
Jag vet att jag tidigare tänkt att jag minsann inte ska samsova med mitt barn (p.g.a tornado-david och framtida problem att få barnet att sova själv) men just nu känns det som en bra idé. Jag behöver sömn, Theo behöver lära sig att sova på natten och David... behöver inte lika mycket sömn, men det vore ju bra om vi kunde hitta en lösning som funkar för alla tre :)
Det känns dessutom som min mastit kanske möjligvis har blivit något bättre. Tyckte inte att bröstet såg riktigt lika rött ut imorse och det ömmar inte lika mycket som igår och kanske att knölarna minskat. Jag hoppas att det är på rätt väg och att det FÖRSVINNER !!!!
Jag har dock fortfarande lite förhöjd temp. Inte mycket men tillräckligt för att kallsvettas nätterna igenom och vakna i en sjöblöt t-shirt. Mmmm, inte så mysigt. :/ Egentligen har jag nog haft lite högre temp hela tiden sedan förlossningen (och under större delen av tiden jag var gravid). Undrar om en graviditet/förlossning faktiskt kan ändra en persons bastemperatur så att säga? Eller så är det för att jag faktiskt har en infektion i kroppen...
Nu tupplurar Theo här tätt intill mitt ben i soffan. Jag funderar på dagens planer. En promenad till Maxi tror jag, lite disk och plock, en maskin tvätt, och leta reda på alla jäkla räkningar... Ikväll blir middagen tacos förhoppningsvis. Det ska bli spännande att se hur man äter tacos med en bebis i famnen. Man lär sig väl något nytt varje dag ?
2011-02-18 @ 10:41:49
(1)Mastit på g och sur bebis
Jag var hos läkaren. Remiss kommer gå iväg till psykiatrin så att jag får någon att prata med. Känns bra. Dessutom kollade han på mitt onda bröst och sa att det var gränsfall för mastit. (bröstinflammation) Så nu måste jag gå till apoteket för att hämta ut antibiotika. Det känns inte alls som något man vill göra när man har feber. En 20-minuters promenad enkel väg. Idag skulle det varit jävligt bra att ha en bil !
Theodor är på riktigt dåligt humör idag. Han är så vansinnigt gnällig. Men det är väl bara att vänja sig. Det lär bli värre nu när jag ska äta penicillin. Det brukar ju tyvärr ge bebisarna magknip.
Ska försöka få Theodor att äta lite mer från mitt onda bröst nu och sedan blir det väl till att påbörja projekt långpromenad. :(
2011-02-16 @ 15:05:19
(2)status just nu: skit !
Jag har feber, för tredje dagen i rad.
Jag har ont i magen.
Jag har ont i bröstet.
Jag har ont i huvudet.
Jag fryser som en gris.
Jag har fått nästäppa likt den jag hade under senare halvan av graviditeten.
Att få Theo att sova på nätterna är en kamp.
Ammningen har blivit en kamp. (Bröst som sprutar som såll, mjölkuppsamlingskoppar, amningsnappar som inte vill sitta fast, bröstvårtor som inte vill samarbeta, en son som ger sig fan på att han ska dra loss amningsnappen så fort jag fått den att sitta, en son som dricker så ivrigt att han sätter i halsen varenda gång, mjölkstockning som kan vara orsakad av amningsnappen, en son som vägrar äta utan amningsnapp!)
Jag är livrädd för att min jävla mjölkstockning ska utvecklas till bröstböld eftersom jag inte får den att släppa.
Jag är rädd att magontet är livmoderinflammation. (fast antagligen är det bara förstoppning, trots att jag äter två tarmreglerande läkemedel dagligen)
Jag är så jävla trött på att äta samma frukost varje morgon. Yoghurt med inolaxol i. En liten hutt med paraffinemulsion och ett glas vatten.
Jag är så trött på att inte göra något annat på dagarna än att sitta framför tv:n. Men hur skulle jag våga mig ut bland folk när det dels är RS-säsong och högrisk-år, och amningen är så komplicerad att jag behöver massa olika redskap för att lyckas ?
Nej, statusen just nu är riktigt jävla skit.
Nu ska jag och mina frossbrytningar och yrsel gå och byta blöja på frogboy, och sedan kanske se om vi kan peta i oss den äckliga frukosten med medicinerna som ändå inte verkar funka. Oh happy day !
2011-02-16 @ 08:09:39
(1)Växer enligt kurvan men mamma håller på att bli knäpp
Besök hos bvc idag. Min stora pojke växer så fint enligt sin kurva. Nu är han 55 cm lång och väger 4614g. Bvc-tanten öste beröm över honom och tack och lov visade han inte upp sitt vanliga "bli-väckt-humör" för henne.
Men trots att jag uppenbarligen matar honom ordentligt och ser till att han mår bra så har jag insett att jag nog inte är skapt för att vara småbarnsförälder. I natt blev det bara ca 2 timmars sömn igen och jag pallar inte. Jag får sån ångest när jag inte får sova. Jag vet att alla nyblivna föräldrar går igenom detta. Jag vet att det är såhär att ha barn. Jag vet att jag skulle ha tänkt på detta innan. Men jag tycker att det är jobbigt i alla fall. Sov när han sover säger alla. Ja men visst, hade det bara funkat i praktiken så...
Förnuftet säger att detta är tillfälligt. Att han snart kommer hitta någon form av dyngsrytm som jag kommer kunna anpassa mig till. Att bebistiden försvinner så fort. Men de senaste 19 dagarna har varat i en evighet ! Om lika lång tid kommer han inte ens vara två månader gammal. Jag har problem att hantera detta. Men jag väntar på att bvc-tanten ska ringa upp mig lite senare idag när hon pratat med psykologen där. Förhoppningsvis får jag någon att prata med, någon som kan hjälpa mig hantera denna situation som jag satt mig själv i.
"Det är så magiskt att få barn" "Det är en sån fin gåva att få barn" "Bebistiden är så mysig"
Tre citat där jag starkt ifrågasätter den psykiska hälsan hos de som myntade dessa.
Jag upplever inte att ångest, sömnbrist och oförmåga att sköta mig själv eller mitt hem är varken magiskt eller mysigt. Jag upplever inte heller att mitt barn är en gåva som så. Jag känner att jag offrat ganska mycket för att få honom till mig. Jag har offrat huden på min mage, mina magmuskler, mina bröst och mitt underliv. Dessa saker kommer aldrig att bli sig själva igen. Jag håller på att offra min psykiska hälsa. Så kom inte och säg till mig att det är en magisk gåva att få barn. Jag älskar min son så galet mycket och skulle aldrig välja bort honom. Men magiskt ? I think not !
Förhoppningsvis kommer jag läsa detta inlägg om några månader och skratta åt mig själv. Komma ihåg känslan av maktlöshet och uppgivenhet men vara stolt över mig själv för att jag tagit mig igenom det. För att jag vuxit som människa, som mamma, som fru. Men just nu är jag sur, trött och uppgiven.
2011-02-15 @ 11:26:12
(0)Pizza beställd
Idag beställer vi pizza från onlinepizza.se
Det får man göra när man har feber och mår skit, och ens man har träningsvärk i armarna, och det inte finns något enkelt att laga till i frysen utan all mat där kräver både fantasi, tid och många olika köksredskap för att kunna förvandlas till middag.
Men varför blir man så vansinnigt hungrig så fort man beställt mat ?
2011-02-14 @ 17:14:33
(0)Checklista
[ ] Skaffa långt hår igen. (men vårda det under tiden)
[ ] Gå ner 10 kg.
[ ] Bli av med hängrumpan
[ ] Minska några cm runt stussen
[ ] Minska några cm runt magen
Sedan är jag nöjd. Detta är saker jag KAN ändra.
"Lord, grant me the serenity to accept the things I cannot change,
the courage to change the things I can,
and the wisdom to know the difference."
2011-02-12 @ 20:07:52
(1)De absolut bästa jag vet !
mina fina pojkar ! <3
2011-02-11 @ 15:13:51
(0)Kroppens utveckling
Jag var under min graviditet fascinerad av hur stor magen var. För varje vecka som gick så fascinerades och roades jag mer av den stora magen på den för övrigt normala kroppen. Nu är det tvärtom och jag fascineras av hur liten magen känns. Den är ju inte platt än, det kommer nog ta ett tag och säkert en hel del jobb, Men de senaste två veckorna har det ändå hänt mycket. Den sista magbilden tog jag 23 januari. 4 dagar innan han kom ut.
Idag, 15 dagar efter, känner jag mig i princip nöjd med min kropp igen. När snön försvinner och jag har läkt ordentligt så ska jag ta tag i att bli av med de sista 5 gravdkilona och sedan är vi tillbaka där vi startade och så ser vi vart vi går från det. :)
4 dagar innan förlossning ----------------------- 15 dagar efter !
2011-02-11 @ 14:19:20
(1)Att vänja bort en amningsnapp
Vi klarade en hel amning utan amningsnappen förut ! Succé ! :D Jag vill verkligen att han ska vänja sig av vid det där åbäket nu. Amning är ett tillräckligt stort projekt som det är.
Jag tycker att amningsnapp är en fantastisk uppfinning, för när bröstvårtorna gjorde så ont att jag skakade av smärta på BB så lindrade det massor. Det var även mycket lättare för honom att få grepp om bröstet eftersom han i vanliga fall fuskar och viker in läpparna eller helt enkelt bara vill slicka lite på bröstvårtan. Men eftersom lilla frogboy är en akrobat av stora mått skulle det vara så mycket lättare om han nu kunde lära sig att äta utan den. Dessutom måste man ju verkligen hala fram heeela bröstet för att sätta på den och det känns som att ett socialt liv + amningsnapp kommer att bli jobbigt. Jag har ingen lust att sitta på typ café och behöva slänga fram hela bröstet framför alla !
Nästa amning testar vi utan nappen igen. Och vi håller tummarna för att det går precis lika bra den här gången !
2011-02-10 @ 12:04:03
(0)För jag är ju så jävla lat tydligen ?
Jag blir så trött på att läsa alla dessa artiklar om hur lata alla som är födda på 80 och 90-talen är. Lata och bortskämda och curlade och alla sjukskriver sig till höger och vänster och har föräldrar som betalar för allting.
Tänk, här har man gått och lärt sig ordspråket att "inte dra alla över en kam". Men det gäller tydligen inte för de tusentals människor som råkade födas mellan 1/1-1980 och 31/12-1999. För ALLA de människorna är precis likadana och har precis likadana uppväxter och precis likadana föräldrar som curlar dem. Ja det är ju fullständigt logiskt.
När man läser kommentarerna till vissa av dessa artiklar blir man ju både förskräckt och ledsen. Personer som skriver att de minsann aldrig skulle anställa 80 och 90-talister. Besserwissrar som menar att preciiiis så är det och alla stackars utpekade som försöker försvara sig och menar att det inte stämmer men blir nedskjutna av nämnda besserwissrar.
Jag som är född 1984 är ju tydligen lat och det finns folk som aldrig skulle anställa mig p.g.a det år jag föddes. Varför utbildar jag mig då ? Om jag ändå inte vill ha något jobb ? Om jag ändå bara är lat och tänker sjukskriva mig ? Jag kanske är curlad, men det betyder inte att jag inte vill kunna försörja mig...
Men hur orättvist jag än tycker att det känns att bli utdömd p.g.a att mina föräldrar inte träffades 5 år tidigare, så tycker jag ändå mest synd om de stackars 12-åringar som nu lyckats bli utdömda som lata människor trots att de inte ens gått ur grundskolan än. Kul att veta att samhället tycker att du är bortskämd och arbetsskygg när du inte ens hunnit visa dig i närheten av arbetslivet än.
Tänk om artikelförfattarna och "förståsigpåarna" kunde öppna ögonen, se sig omkring och tänka lite logiskt ? Det är klart att det finns lata människor ? Det finns det väl överallt? Men att dra alla människor födda under två hela decennier över samma kam känns väl liiiite väl magstarkt va? Jag tar det personligt, känner mig överflödig, känner att det inte finns någon plats för mig i det här samhället. Men vad vet jag ? Jag är ju bara lat och curlad.
2011-02-09 @ 16:16:36
(1)Tidiga morgonfunderingar
Eftersom min son bestämde sig för att jag bara skulle få tre timmars sömn i natt så sitter jag nu här med rödsprängda ögon och mycket tankar som snurrar i huvudet. Sonen sover skönt i famnen på mig och nåde mig om jag försöker lägga honom någon annanstans.
13 dagar gammal är han nu och redan mycket bestämd. Det har bara gått 13 dagar sedan förlossningen men det känns som en hel evighet !
Den 27/1. Ett datum som fått flera betydelser.
Den 27/1-2010 plussade jag för första gången. En graviditet som var planerad och efterlängtad men som slutade som ett utomkveds.
Den 27/1-2011 födde jag fram min son. Efter en ny hel graviditet (och lite till) fick vi äntligen vårt barn.
Jag tror till och med att klockslaget nästan stämmer...
Känns ju nästan förutbestämt ? Eller är jag bara trött ? Nu behöver jag lite kaffe...
2011-02-09 @ 07:36:10
(0)Notorious frogboy
Det här är anledningen till att vi så kärleksfullt kallar vår son för frogboy:
Min älskade lilla groda!
2011-02-08 @ 16:55:52
(0)Dagens komplimang !
Jag: Jag känner mig smal idag
David: yeah, you're doing a hollywood.
Jag: Hollywood ?
David: Acting the part of a mother even though it looks physically impossible that you would be one.
2011-02-08 @ 08:57:33
(0)bebisfundering
Vad gör man när bebisen har druckit upp all mjölk ?
2011-02-07 @ 16:39:48
(0)Min verklighet
En dag i taget. Det är så vi lever just nu. En dag i taget, en natt i taget, en måltid i taget, en dusch i taget (när jag hinner) och amning amning amning. Idag har Theodor bestämt sig för att han ska tillbringa heeeela dagen med min tutte i munnen. Just nu sover han (i min famn såklart, något annat går ju inte) och jag har lurat honom och stuckit till honom en napp. hehehe. Man får ju vara lite listig och låta brösten vila en liten stund :)
Min kropp börjar återgå till sig själv igen. Mitt ansikte är smalare, mina händer och fötter är normal storlek igen. Min mage är fortfarande degig, men det har ändå bara gått 11 dagar sedan förlossningen. Jag kanske ska ha liiite mera tålamod ? Dessutom kan jag dölja den ganska bra med rätt kläder, så om jag ska ut bland folk kan jag se relativt normal ut ändå :D
Här är magen 9 dagar efter förlossningen. Getting better :D
2011-02-07 @ 13:44:13
(0)Behov av lite shopping / Dagens I-landsproblem
Det är ju ganska sällan man faktiskt BEHÖVER shoppa. Oftast är det för att man VILL. Men nu måste jag verkligen köpa bh:ar ! Jag har vanligen B-kupa, Jag kan även ha vissa gamla bh:ar som är A-kupa. Men eftersom min byst de senaste dagarna vuxit till en D så sitter jag nu och klämmer in mina stackars svullna, läckande boobs i små A och B-kupor och det är varken bekvämt eller praktiskt.
Japp, där har vi dagens I-landsproblem :P
2011-02-03 @ 22:41:15
(0)Den där balansen
Nu står jag inför bekymret att hitta en bra balans mellan att fortsätta blogga om mitt liv utan att göra detta till en mammablogg. Jag tycker givetvis att mitt barn är det finaste och mest fantastiska i hela världen men jag är inte så dum att jag inte inser att för alla andra är han bara ett annat barn. (släktingar exkluderat då)
Jag är själv väldigt anti mot kvinnor som får barn och i ett svep så handlar allt allt allt om deras barn och deras personlighet verkar försvinna helt. Jag vill inte vara sådan.
Just nu så cirkulerar ju mitt liv bara om mitt barn såklart. Jag sitter här hemma och läker och ammar och byter blöjor. Mina hormoner styr mig helt och hållet och när jag får chansen att göra något annat än att sitta i soffan, som ta en dusch eller göra en kopp te, så känns det underbart och som om jag är en vanlig dödlig. Men samtidigt så saknar kroppen tyngden av mitt barn. När han sover i vagnen får jag chans att sträcka på mig och stretcha, men hela min kropp skriker efter att få ha honom i famnen igen. Hormoner är starka saker!!!
Jag längtar efter att få in lite rutiner i livet igen. Jag längtar tills kroppen har läkt så jag kan röra mig obehindrat och sitta utan problem. Jag längtar efter promenader och utflykter och shopping. Jag längtar efter att få ta del av mitt barns kognitiva och fysiska utveckling tillsammans med min underbara man. Jag längtar efter att bli jämnare i humöret allt eftersom mina hormoner lägger sig. Det finns mycket jag längtar efter och jag kommer uppdatera allt eftersom det händer :)
2011-02-03 @ 14:06:23
(0)Dagsformen
Inte så bra. Hormonerna bara rasar i kroppen. Detta är helt galet !
2011-02-02 @ 18:31:13
(3)Jag har en son !
Min Theodor <3
2011-02-01 @ 14:06:23
