Sista dagen i Örebro
Imorrn går flyttlasset.
Just nu är jag egentligen vansinnigt stressad, men jag är så trött att jag inte orkar reagera på det. Min planering sprack. Vi har för mycket saker, för lite plats och för få flyttlådor. Vi har ännu inte fått städat allt som skulle städas igår. Förrådet är inte tömt för att det inte finns plats för de grejorna. Mamma kommer upp idag med fler flyttlådor och ska hjälpa oss att underhålla Theodor medans vi packar och städar det sista vi kan.
Det skulle underlätta om man i alla fall kunde få en god natts sömn, men ryggen sätter stopp för det. När jag vaknade i natt övervägde jag att väcka David för att få hjälp att vända på mig. Jag kunde inte själv. Men efter några minuter med yttepytterörelser, en cm i taget, så lyckades jag komma över på sidan och ryggen blev någolunda avlastad. Jag tror att ett av de första projekten i Uddevalla får bli att se om jag kan få hjälp för ryggen. Jag känner mig tveksam till att gå till en vårdcentral för efter vad jag förstått skriver de bara ut värktabletter och skickar hem en igen. Jag vill ju veta vad det faktiskt är som är fel med ryggen så att jag kan fixa det, inte bara täcka över med medicin.
Nu blir dagens första projekt att ringa försäkringskassan för att få reda på hur mycket pengar jag får imorrn så att jag kan åka till stan och lämna in blanketten till socialen. Sedan ska jag... rensa hallen... och se vilka lådor vi har här som kan få ner mer saker på toppen, och sedan städa badrummet och sedan... vet jag inte.
Jag är så less på det här. Men det är ju alltid så när man flyttar. Nästa gång vi flyttar ska jag banne mig se till att vi har råd med dubbelhyra så att vi kan ta saker pö om pö !
2011-07-26 @ 09:42:41
(0)Familjeliv no more
VARFÖR går jag in och läser i forumen på familjeliv ? Jag blir ju bara arg. Det där stället är en samling av de mest trögfattade, själviska, enkelspåriga idioterna som finns i sverige. Bottenskrapet så att säga. *fnys*
Nej, jag vet att det finns bra människor där med. Jag träffade ju mitt fikagäng där. Och förhoppningsvis kan jag även hitta några trevliga Uddevallabor där. Men fy fan vad många idioter det finns och vad jag blir trött !
2011-07-24 @ 08:30:31
(0)Packning på norska
Hela kvällen igår och större delen av dagen idag har tv:n stått på med sändningar från norska tv2. Nu har jag hört så mycket norska att jag gick och pratade norska med mig själv när jag packade förut. Jag kan inte prata norska egentligen, men jag inbillar mig det ibland...
Å andra sidan så finns det ju en anledning till varför jag hjärntvättat mig själv med norska och det är gårdagens bombattentat och massaker i Oslo och Utöya. Jag vet inte vad jag ska skriva om det egentligen. Vad finns det att säga ? Över 90 personer miste sitt liv och majoriteten av dem var ungdomar. Ungdomar som sköts kallblodigt framför sina egna vänner. Det är ofattbart.
Liknande dåd sker runt om i världen men när det kommer så nära som Norge så känns det mer verkligt. Det är ju lika hemskt när det händer i Sudan, eller Serbien, eller USA, men det känns ändå så avlägset. Norge är inte avlägset. Jag hade ju till och med en vän som befann sig på jobbet precis i närheten av bomben. Jag är så glad att hon är oskadd!
Nu har jag lite mer småplock att packa idag och sedan fortsätter jag imorgon. Inte många dagar kvar nu. Söndag, Måndag, Tisdag... och sen smäller det...
Det där var ett dåligt ordval maria.
Sen händer det...
2011-07-23 @ 21:43:24
(0)Gäsp
Klockan är 22:20 och jag är så trött. Jag tror banne mig att jag ska lägga mig strax. Har fått gjort en hel del idag men ännu är det mycket kvar.
Längtar tills vi flyttat. Vill inreda.nu
2011-07-22 @ 22:20:26
(0)Världens snabbaste bvc-besök
Vi kom nyss hem från bvc, det var 6-månaderskontroll och läkarundersökning. Det gick på typ 3 minuter och gick till som följer:
Blev uppropade i väntrummet, 20 minuter efter bokade tiden, av annan bvc-tant än den vanliga. (vår vanliga hade semester)
Medans vi klädde av Theo på britsen frågade läkaren om han vänder sig själv, flyttar saker från ena handen till den andra, pratar i form av joller och tittar efter tappade leksaker. Hon väntade inte på längre svar än ja eller nej.
Sedan lyssnade hon med stetoskop lite överallt och klämde på mage ljumskar och böjde på höfterna. Det tog ca 45 sekunder. Sedan mätte vi och vägde. Innan jag ens hunnit få på kläderna på Theo igen sa de hejdå och det var det.
Innan jag visste ordet av så var vi hemma igen. Jaha.
Jag vann gissningsleken mot David. Theodor är 70 cm lång och väger 8448g. 118g mer än vad jag gissade på men jag var ändå närmast :)
2011-07-20 @ 16:01:12
(0)Vart tog motivationen vägen?
Jag har så mycket att göra nu. Det är mycket kvar som ska packas, städas, tvättas. Men idag har jag fått gjort: noll.
Det är mycket roligare att leka med Theodor och idag var vi iväg på playdaye/fikadate hos Marina och Rasmus tillsammans med 5 andra mammor och barn. Jättetrevligt var det. :)
Men imorgon är det disciplin som gäller. Då måste jag få två dagars arbete gjort. Ikväll innan jag lägger mig ska jag samla in all tvätt och sortera så att det bara är att slänga in i tvättmaskinen imorgon. Imorgon ska jag också gå runt och försöka få en överblick på vad det är jag har kvar och göra ett schema för i vilken ordning jag ska göra allt. Sedan ska vi till BVC med Theodor för 6-månaderskoll. Det är kul att gå till BVC när det inte handlar om vaccinering. Det ska bli spännande att se hur mycket han har vuxit. :) Jag och David har en gissningslek varje gång. Jag har vunnit de flesta gångerna faktiskt...
Den här gången gissar jag på 70cm och 8330g. Jag uppdaterar imorgon med resultatet.
Nu ska jag försöka slita mig från Facebook, bloggen och CSI på tv:n och sätta igång med tvättinsamlandet. Ska jag vara helt ärlig så kommer det nog ta en stund till...
Haaaaallåååååå, motivatioooooooooooonen ?!!?!?
2011-07-19 @ 23:13:33
(0)Den bäste mannen
Min man = bästa mannen
Jag sitter och myser i min morgonrock med min nyformaterade och välfungerande laptop. Min man står i köket och lagar nudlar med broccoli till mig eftersom jag kom på att jag var hungrig. Dessutom har jag fått halva hans cola som han inte drack i bilen upp till örebro. (Jag hade en dricka i bilen också, men den tog slut rätt snabbt)
Det är de små sakerna som gör det. Bästa bästa bästa David <3
*älskar*
2011-07-19 @ 00:17:47
(2)Så är det
Nu är det mycket som snurrar i huvudet. En tjock röra av förvirring, besvikelse, förnärmelse, och låg självkänsla som går runt runt. Jag skulle vilja skriva och förklara. Berätta på vilket sätt mina vänners handlande påverkar mig. Men då tigger jag om uppmärksamhet som jag önskar att de ville ge mig utan att jag ber om det.
Jag har så höga krav på mina vänner, alldeles för höga krav. Men jag har samma krav på mig själv. Till och med ännu högre. Jag tänker så ofta att jag ska bli hård och kall. Att jag ska skita i allt och alla. Men jag vet ju att det inte kommer hända. Jag vet att nästa gång en vän ringer mig så finns jag där för dem. 110%. Alltid.
Jag hade nyss ett samtal med David om det här med att förvänta sig saker från andra. Vi konstaterade att skillnaden på oss är att han redan gett upp hoppet om mänskligheten. Han inser att människor idag bara lever för sig själva och att de bara strävar efter att de själva ska må bra och de inte tänker besvära sig för någon annan. Det går bra att hjälpa andra så länge det inte kräver att man anstränger sig. Han förväntar sig ingenting annat från människor och därför blir han inte sårad. Men jag vill inte förlora hoppet om mänskligheten.
Jag vill inte känna så. Jag vill tro att det finns mer människor än jag som strävar efter att vara ett gott exempel. Som tror att om de ställer upp för andra så kommer andra ställa upp tillbaka. Vars agenda är helt genomsyrad med att vara en god människa. Jag försöker ständigt vara en god människa, men jag är inte helt osjälvisk. För när jag lägger ner tid och energi på er, så behöver jag få tillbaka tid och energi för att inte bli tom. Jag behöver fyllas på igen. Jag kan fylla på mig själv, jag gör det ibland. Tar en paus, stänger av mobilen, tar bort facebook. Fyller på mig själv igen. Samlar kraft och energi bara för att kunna ge bort det igen. Jag gör så hela tiden och jag vet inte hur man inte bryr sig. Jag skulle önska att jag inte brydde mig om andra men har jag väl bestämt mig för att någon är min vän så kan jag inte låta bli.
Detta inlägget kanske uppfattas som självupptaget, men det ger jag blanka fan i ! Jag ÄR en god människa. Jag STÄLLER upp på andra. Jag BRYR mig på riktigt. Men ibland känns det som att jag verkligen inte får något tillbaka och då vill jag vara kall, som nu.
Jag måste lära mig att förvänta mig mindre från folk, så att jag i alla fall inte blir förvånad när jag blir bortviftad. Jag är tvungen att sänka kraven på mina vänner för ni förgör mig.
Det enda jag har är att jag med lätthet kan säga att när det kommer till slutet av mitt liv så finns i alla fall vetskapen om att jag var en så bra människa jag kunde. Det spelar ingen roll hur mycket pengar eller saker eller vänner man har för man måste ändå leva med sig själv. Enligt min man är jag en hjälte och nu tänker jag välja att tro på honom. Fast jag tar snart en paus och fyller på mig själv igen.
Om jag fick önska något från er som läser bloggen så är det att ni tar en rejäl funderare och tänker på om ni verkligen är så bra människor som ni kan? Ni behöver inte avslöja vad ni kommer fram till. Bara fundera i er ensamhet om ni tillhör de som anstränger sig, eller de som bara vill ha.
Ja, så är det. Nu ska jag ut och gå i regnet.
ps. Madeleine och Peter, det var jättekul att träffa er igår. Ser fram emot att umgås mycket mer. <3
2011-07-17 @ 12:42:43
(0)Till Sofie:
Snälla hjälp mig få ordning på min bloggdesign. Jag försöker och det blir bara värre och värre... Så fort du har tid kan du väl hjälpa mig fixa till alla dess jäkla mellanrum jag skapat ?
2011-07-11 @ 09:56:29
(0)Besvikelsen pyser ur porerna på mig
Det verkar som att det ska vara ösregn i trollhättan under hela fallens dagar. Jag blir så förbannat besviken. Jag hade ju för första gången på flera år sett fram emot att åka dit. Vi hade tänkt göra den helgen till en minisemester och åka och bada och kika på folk och äta langos och kolla på marknaden. Men nu verkar det som att det enda vi kommer kunna göra är att sitta inne i mammas lägenhet och vara irriterade på varandra.
Jag överväger att ställa in. Men å andra sidan skulle vi få med (den inte lagade) bilen upp sen, så kanske att vi åker ner på fredagen och hem på lördagen.
Och jag håller tummarna för att väderleksprognosen har fel fel fel.
Ledsen och besviken... och jag har så svårt att dölja mina känslor. På sista tiden har jag haft alla mina känslor på utsidan, och tyvärr går ju detta ut över min omgivning (läs david, theo och mamma). Jag vill inte vara en surfitta, men tyvärr så är jag det. :( Jag har blivit en galen pessimist och jag hatar det :( Jag vet bara inte hur jag ska ta mig ur det?
2011-07-11 @ 09:34:27
(1)Socialens latmaskar leker med folks liv
Vi pratade med socialtanten idag. Frågade varför vi inte hört något från dem än. "De ligger efter" blev svaret. Pengarna dyker upp om ett par dagar förhoppningvis.
Jahaaaaa men dååååå är det ju lungt.. de ligger ju bara lite eeeeeeefter... Då kan man ju säga det till elbolaget, internetleverantören, bostadsbolaget. De ligger efter, så ni kan väl skita i påminnelserna och extraavgifterna. Hej kronofogden, stryk den där skulden. De ligger lite efter bara.
Jag har en mamma som än så länge har möjlighet att hjälpa mig så jag inte hamnar hos kronofogden. Men alla har inte det. Socialtanterna borde inse att även om det bara är papper och siffror för dem, och de kan gå hem med fullt betalt efter en arbetsdag, så är de där papprena och siffrorna någons liv!
När de flesta folk går hem efter jobbet på eftermiddagen så går många av de där "blanketterna" hem efter någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd med en klump i magen eftersom räkningarna inte hinner bli betalade i tid med påminnelser och extraavgift som följd. Eller kronofogde/inkasso. Betalningsanmärkningar som lämnar spår i flera år framöver.
Men de ligger ju bara lite efter...
Nästa gång jag lyckas komma ifrån soc så tänker jag faanimig se till att jag aldrig hamnar där igen. ALDRIG !
2011-07-05 @ 18:35:52
(0)Förtydligande
Att blogga är som en ventil för mig. Dagar när allt känns jobbigt och tungt så får jag en chans att få utlopp för mina jobbiga känslor genom att skriva av mig. Ibland vet jag att jag låter hemskt dramatisk här men genom att vara dramatisk här så hjälper det mig att fungera i vardagen lite bättre. Igår var jag ledsen. Deprimerad. Jag orkade knappt tänka på allt som ligger framför oss i samband med flytten, med skolan, med pengar. Jag kände mig ensam och lägenhetens fyra väggar kröp allt närmare. Så därför skrev jag av mig, grät en stund och orkade sedan fortsätta med livet.
Jag får sällan panikångest längre. För Theos skull håller jag ihop mig på utsidan. Mina känslor som jag blottar här på bloggen stämmer inte alltid överens med mitt beteende. Vissa dagar känns det verkligen som om jag är på väg att falla i bitar, men på något lustigt sätt så verkar det som att en människa klarar av hur mycket som helst. Så många gånger har jag känt att jag bara vill lägga mig ner och skita i allt. Bara ligga på golvet och låta räkningar och blanketter samlas på hög runt mig. Ligga där tills jag blir en del av golvet. Men än har jag inte självdött och jag kämpar vidare varenda dag.
Så jag vill förtydliga att i verkligheten klarar jag faktiskt av att leva ett normalt liv. (nåja, så normalt det nu går att leva tillsammans med en bebis och utan pengar. haha.)
2011-07-02 @ 14:11:09
(1)En liten undran
Hade socialen tänkt betala ut några pengar för oss den här månaden? Undrar när de kommer i så fall...
Jag måste säga att jag annars älskar livet som fattig. Att vända på varenda krona och leva på knäckebröd och äta upp det sista i frysen. Det är jättemysigt faktiskt. Att behöva köpa de allra billigaste blöjorna i affären istället för de man trivs med. Att behöva låna pengar för att ha råd att betala räkningar. Att veta att man lever som en parasit på andra. Det är en så skön och avslappnad känsla. Särskillt när dessa andra inte har särskillt gott ställt och blir arbetslösa till hösten. Mmmm... myspys faktor 100%
I mitt huvud rullar mantrat att det som inte dödar det härdar och att de motgångar vi upplever nu kommer få oss att njuta så mycket mer av livet när det blir bättre. För det måste bli bättre. Det bara måste. Jag vet inte hur mycket mer av detta jag klarar av.
2011-07-02 @ 09:52:24
(0)status just nu: inte så bra
Jag kämpar hårt för att Theodor inte ska bli påverkad av hur jag mår just nu. Men visst märker han. Han är lättirriterad och gråter mer än vanligt. Jag känner mig som en värdelös mamma trots att jag ägnar nästan all hans vakna tid åt honom. (just nu sitter han i mitt knä och pillar med sina fötter)
Allt ansvar som ligger framför mig tynger mig. Så många samtal att ringa, så mycket att ordna. På det kommer sedan våra önskningar och drömmar. Allt kostar pengar och givetvis får man prioritera mat och räkningar. Så att förverkliga våra önskningar ligger så långt fram i tiden att jag inte ens ser det. Just nu ska jag klara att hålla ihop mig själv såpass mycket att jag klarar av att gå upp på morgonen och sköta min son hela dagen. Det är ungefär så mycket jag klarar just nu. Andas, inte gråta, byta blöja. Andas, inte gråta, mata. Andas, inte gråta, leka.
Andas, inte gråta. Andas andas andas.
Jag dricker kaffe tills jag spyr. Det är det jag lever av och det är det jag orkar göra. Andas, inte gråta, dricka kaffe.
Jag önskar jag kunde få sova till augusti.
2011-07-01 @ 10:31:10
