Modifierat inlägg
[Borttaget känslomässigt inlägg]
Förövrigt är jag så glad för S och J :)
Och min mamma har blivit synsk ;)
2011-09-28 @ 23:06:34
(0)Innevecka igen
Örebro igen.
Natti natti
2011-09-26 @ 22:31:51
(0)Ang. facebooks uppdatering
Ok, först och främst vill jag säga att jag förstår att folk inte vill att deras personliga integritets ska kränkas och allt sånt där. Det är helt ok och jag respekterar det. MEN, sluta gnälla över facebooks nya system nu. Mina vänners statusuppdateringar svämmar över av "klicka här och där om du inte vill att vartenda steg du tar på facebook ska synas" Och så någonting om en jäkla "tickerbox" som jag fortfarande inte fått svar på vad det är.
Istället för att översvämma facebook med dessa meninslösa statusar kan vi väl helt enkelt låta bli att skriva saker på facebook som vi inte vil att andra ska se? FAKTUM är att facebook är en gratistjänst som ingen är tvingad att använda. Ingen är heller tvingad att ösa ut detaljer om sitt privatliv där. Vill du skriva något privat, använd en dagbok. Vill du berätta något känsligt för en vän, använd mailfunktionen, eller hotmail/gmail/annan valfri e-mailtjänst, eller skicka sms, eller skriv ett vanligt gammaldags brev, eller ring på telefonen! (Vill du vara riktigt hemlig kan du ju skriva ett brev till din vän där du stämmer träff med den i en skog där du sedan i kod berätta din känsliga sak...) Skriv det i alla fall inte på din väns logg.
Man bör överlag vara försiktig med vilken info man skriver på internet. Sidor kan hackas, lösenord stjälas. Du kan aldrig vara helt säker på vem som ser eller inte ser det du skriver och det har ju också förekommit att identiteter har stulits. Facebook har ett visst mått av säkerhet men det är så många som använder sidan och då och då så måste de uppdatera sina system. Jag antar att detta är för att saker ska funka bättre. Jag har hellre ett facebook där den informationen som jag frivilligt lagt upp på sidan är synligt och det går smidigt att klicka sig omkring på sajten, än att ingen ser vad jag skriver och det tar 100 år att ladda*.
Visst är det lite rörigt när de gör om sidan ibland. Man hittar inte riktigt och man får ta en stund och sätta sig in i hur det funkar. Men facebook är inte en mänsklig rättighet. Det är en internettjänst, en frivillig sådan. Det är ett företag som frivs av en ledning som har all rätt i världen att göra vilka ändringar de vill. Passar det inte så är det faktiskt bara att avregistrera sig.
Så låt oss nu enas om att vi bara skriver saker på internet som är ok för andra att se, och så håller vi hemlisarna till dagboken. Ok ?
:)
[*update 15 min senare: Ok, bara för att jag skrev detta så börjar facebook krångla för mig och hänga sig och inte svara... jag antar att det är lagen om all jävlighet ?]
2011-09-24 @ 09:25:26
(0):'( igen
Medans min underbara man var ute i köket och gjorde frukost till mig klickade jag igenom tidningar på nätet. I aftonbladet idag kan man läsa om den där kvinnan från sigtuna som dränkte sina två barn. Men också om ett par i England som tvångsmatade sin 10-månaders med en tratt tills den kvävdes till döds.
Nu sitter gråten i halsen och det är så svårt att få ner min macka. Men detta vill jag givetvis inte erkänna för David som var så snäll och gjorde den åt mig :/
"Gud svarade tyst: med dem menade jag ingenting. Då var jag bara lycklig."
Man behöver inte vara religiös för att se att det ligger något i det där. Barn är oskyldiga och jag önskar så att alla som i framtiden tänker döda sitt barn kan vara så snälla och lämna ifrån sig barnet till en familj som vill ha barn men inte kan få. Så kan barnet få ett lyckligt liv och föräldern kan döda sig själv istället. Nåja, nu vet jag att det inte kommer bli så men man kan ju drömma.
Nu ska jag tvinga i mig resten av min fruskost som för tillfället smakar som inget och tårar.
2011-09-23 @ 08:29:52
(0)suck
ingen bra dag idag. vet inte riktigt varför. känner mig överväldigad av skolarbetet trots att jag jobbade så duktigt igår. extrainsatt grupparbete vid 16 :(
Måste hitta en AT att göra fältstudier hos.
[uppdatering: Nu har vi jobbat i några timmar med caset och kommentarerna och kommenterat de vi skulle kommentera. Nu känns det bättre.]
2011-09-21 @ 12:57:50
(0)plugghäst
Klädd som en bibliotikarie med kjol och kofta. Sitter på bibblan i stan. Ska plugga men bloggar. Självdisciplinen går väl sådär med. Men till mitt försvar så måste man få ta en paus ibland och det är det jag gör nu.
Så imorrn kan jag börja läsa "När träden avlövas..." som är nästa bok vi ska göra grupparbete om. Jag har egentligen noll lust att läsa om en man som har två barn med medfödda hjärnsjukdomar eftersom jag vet att jag kommer bli neurotisk när det gäller Theodor. Men jag måste ju så...
Nu får jag ta och göra ett sista ryck här. Måste måste. Det är tråkigt att fokusera på skolarbetet, men jag får trösta mig med att allt jag får gjort idag slipper jag göra imorgon!
*fösöker peppa mig själv*
2011-09-20 @ 11:33:17
(0)My day so far:
~ 03:00-03.30: Theo vaknar, blir överlyft från spjälsängen till stora sängen
04:35-05:00 Theo blir påklädd - skriker - ramlar och slår sig - skriker = väcker David - äter - gnäller - väcker Daniel - gnäller - får på sig ytterkläder - skriker...
05:00: Maria och Theodor tar en promenad så att David och Daniel som la sig sent (och daniel som dessutom är förkyld) kan få sova en stund till.
05:30: Theo har somnat i vagnen och Maria smyyyyger in igen, tar av Theodor mössan och öppnar jackan.
06:40: Maria sitter fortfarande uppe eftersom Theodor sover i vagnen och Maria vet att så fort hon sluter ögonen kommer han vakna...
2011-09-18 @ 06:42:56
(0)konstigt humör.
Jag vill blogga, och vet vad jag vill skriva om, men samtidigt så känns det inte lockande att skriva. Varför vet jag inte?
Igår när jag satt och väntade på bussen i Trollhättan så insåg jag att jag inte nödvändigtvis hatar Trollhättan längre. Så jag författade ett fint blogginlägg i huvudet om att vi har försonats nu, jag och staden, och att precis som alla andra barn så måste även jag frigöra mig innan jag kan komma tillbaka och bla bla bla. Idag känns det superlöjligt.
Sedan funderade jag igårkväll och imorse på ett inlägg om det här med att översvämma sina statusuppdateringar på facebook med information om hur mycket ens barn kan, och hur jag inte gillar det för trots att jag vet att alla barn är olika så blir det en jämförelse.
På återseende.
2011-09-17 @ 08:02:38
(0)mammakänslorna svallar
Nu har det hänt igen. Har skrivit om det förut: http://melanye.blogg.se/2011/june/hjartat-utanfor-kroppen.html
Ytterligare ett litet liv har släckts nu. En två månader gammal flicka som togs ifrån sin tvillingsyster på grund av en vuxens ondska. Vad jag tycker är lämpligt straff för den mannen passar inte att skriva om i bloggen.
Nu kommer jag må dåligt hela dagen...
2011-09-13 @ 07:11:06
(0)In this bright future, you can't forget your past
Sitter här och filosoferar. Är lite nostalgisk och inser att jag inte är jätteung längre. Nej, jag är inte gammal heller.. Men när man inser att det finns vänner i bekantskapskretsen som man kännt i 20 år så blir man lite lätt sentimental och börjar tänka över sitt liv.
Som the fudgees sjunger: "Good friends we've had. Good friends we've lost. Along the way"
Jag håller mig a jour med de flesta från mitt förflutna och snokar ibland runt på olika internetsidor för att hålla mig lite uppdaterad. Tänker ibland på allt roligt jag har haft och kan sakna folk som en galning.
Idag upptäckte jag att en f.d vän har gift sig. Kul för henne.
Hösten har kommit också. Det är fuktigt och regnigt och det liksom inbjuder till djupa tankar.
Föressten så vill jag tacka för de peppande kommentarer jag fått på inlägget "räknar dagar". Det värmer gott :)
Jag bjuder på den äldsta bilden jag har av mig själv på datorn. Från 2004; Maria 20 år gammal. Ursäkta emo-retuscheringen. Jag var lite emo då och dessutom var webkameran av så dålig kvalitet att det blev snyggare när man fixade bilden på något sätt. Äh, jag ska inte bortförklara detta...
emo-maria:
2011-09-12 @ 19:14:37
(0)11 september 2011
Tio år sedan attacken. Tio år sedan livet och världen förändrades. Inte bara för de direkt drabbade utan för alla.
Det finns så mycket man kan säga om detta, men jag antar att allt redan är sagt. Jag är i alla fall glad att jag varit i NYC och sett tornen i verkligheten. Jag har varit i toppen av world trade center. Numera en bit historia...
Imorrn är det skola igen. Nu ska jag ringa min make och säga godnatt och sedan är det sova som gäller.
2011-09-11 @ 23:03:45
(0)Lyckan blev kortvarig
Igår fick vi internet att fungera. hurra hurra hurra.
Imorse när jag skulle surfa lite från min dator så funkade det inte. Jag fick samma problem som jag fick uppe i örebro. Ip-adressen kunde inte förnyas och trots att jag var ansluten så hade jag ingen åtkomst. På davids dator fungerar internet. Men den här datorn är segare än segast och många internetsidor fungerar inte som de ska eftersom han inte kan installera alla uppdateringar som behövs. För då hänger sig datorn.
Så det betyder att jag inte kommer kunna göra något skolarbete hemifrån i alla fall.
Min dator har minsann inga problem att koppla upp sig mot nätverk hos andra. Bara hemma hos oss! Oavsett vart vi bor eller vilken leverantör vi har. JÄVLA KUKDATOR !
Mitt humör är ungefär så lågt det bara kan bli.
Nu ska jag fortsätta städa
FITTA !
2011-09-10 @ 09:36:18
(2)Räknar dagar
Jag räknar nästan dagarna tills den här terminen är slut. Och det är ju lite fånigt eftersom den just började. Men jag vill så gärna att den ska vara över nu. Jag tvivlar på mig själv, på min egna förmåga, på om det är det här jag vill. Jag undrar om jag verkligen förstår instruktionerna till uppgifterna, jag undrar om jag kommer klara tentorna och jag undrar om jag faktiskt förstått vad en arbetsterapeut gör och vill jag pyssla med det resten av mitt liv?
Jag hatar hatar hatar att jag måste vara ifrån Theodor så mycket. Särskillt nu när han är i en utvecklingfas och behöver stabilitet och sin mamma. Jag hatar att jag måste vara ifrån David så mycket. Särskillt nu när Theodor är i en utvecklingfas och är sjukt grinig. Jag vill kunna vara där för dem båda, men istället måste jag kliva upp jättetidigt på morgonen och vara borta hela dagen med skolarbete. Eller vara i Örebro och inte se dem på flera dagar.
Jag är förvirrad. Jag vill inte, men samtidigt finns inte alternativet att ge upp. Jag gör det här för min familjs skull. För att kunna ge min son det jag vill i framtiden. För att slippa vara socialfall resten av livet. För att jag "måste" ha en utbildning. Men jag vill inte... jag mår illa vid tanken på allt skolarbete jag måste göra den här terminen...
Livskris de luxe.
Jag vill hem...
2011-09-09 @ 10:54:55
(1)En snabbis
Sitter hos mamma och har gjort lite skolarbete. Tänkte passa på att blogga lite innan jag tar nästa buss hem.
Loggade in på myspace för första gången på 100 år. Såg att jag fortfarande var vän med en person där som jag av olika anledingar inte är vän med irl längre och även har tagit bort från facebook. Helt plötsligt slog en saknad över mig. Helt plötsligt kan jag inte längre minnas så väl vad det var hon gjorde som gjorde mig ledsen. (Jo, egentligen vet jag...) Jag önskar att vi kunde återuppta kontakten men jag vet att det inte skulle funka. Det var jag som tog bort henne och jag gjorde det av en anledning. Jag tror inte att hon skulle gå med på att lägga till mig igen om jag skickade en förfrågan.
Jag kanske bara saknar det vi hade. Vår nära vänskap och våra interna skämt. Det enkla i att vara vän med någon som man litar på till 100%. Där man vågar visa sina värsta sidor utan att behöva be om ursäkt eller förklara sig. Där man har nyckel till varandra och kan komma och gå som man vill. Där det inte handlar om att planera när man ska ses utan snarare planera när man inte kan... Där det alltid var självklart att man gjorde allt tillsammans.
Dessvärre så visade hon också hur dumt det är att lita på någon till 100%. Hur sårad man blir när man inte längre duger. Hur ensam man känner sig när den andre går vidare och man blir lämnad ensam.
Jag tror inte att hon har adressen till den här bloggen och jag tror inte att någon som läser den känner henne eller fortfarande har kontakt med henne. Men likväl vill jag hälsa: "Jag saknar dig..."
2011-09-05 @ 19:39:54
