Den sista posten
Nu skriver jag mitt sista inlägg. På dagen 3 år sedan jag startade. Det känns skönt att lämna den här bloggen faktiskt. Jag jobbar alltid på att utveckla mig själv. Att bli en bättre människa och att gå framåt i livet. Att jag lämnar den här bloggen är ett steg i att utvecklas som människa. Om ett tag kommer jag även att lösenordsskydda den men det är inte så bråttom. Mitt liv idag ser annorlunda ut än vad det gjorde för tre år sedan. Jag har dock fortfarande behovet av att ventilera ibland, men jag tänker inte göra det på en öppen blogg.
Jag funderade på vad jag skulle skriva i det här sista inlägget. Om jag skulle sammanfatta de sista tre åren. Om jag skulle knyta ihop det med det första inlägget jag skrev. Men det gör jag inte. Jag lämnar helt enkelt bloggen med en bild från idag och orden: Ta hand om varandra! <3
2012-01-29 @ 22:11:59
(0)För exakt ett år sedan...
...var jag det mest gravida jag någonsin varit. Värkarna hade precis startat och jag gick omkring i lägenheten och hummade och andades varannan minut. Ganska sur eftersom jag hade hört att det skulle vara lång tid mellan värkarna i början...
När jag tänker tillbaka på den dagen känner jag hur det knyter sig lite i magen... Jag vet inte om det är ett bra knyt eller ett jobbigt...
2012-01-26 @ 19:24:33
(1)Jag har tänkt färdigt nu.
Den 29/1 kommer mitt sista inlägg på den här bloggen. Från och med den 1/2 kommer bloggen att lösenordskyddas. Jag kan inte med att ta bort den helt för det är ändå 3 år av mitt liv med upp och nedgångar som är dokumenterat i ord och bild.
Jag behöver ventilera ibland och det har varit skönt att få göra det lite halvöppet. Det var den enda anledningen till att jag skaffade min blogg från första början. Jag ville kunna skriva på mina villkor och när jag ville och hur mycket eller lite jag ville.
När jag gjorde bloggen offentlig skapades en ny arena. Jag kunde meddela mig till folk om hur jag mådde. Men med denna nya möjlighet kom också plikter. Jag kunde inte längre skriva vad jag ville för jag visste inte vem som skulle läsa det. Jag fick lite dåligt samvete när jag inte skrivit på länge eftersom jag visste att det var vissa som följde bloggen regelbundet.
Jag behöver fortfarande få ventilera det som känns jobbigt så en ny blogg är på g. Men jag har ännu inte beslutat mig för om jag kommer lämna ut adressen. Igår tänkte jag att jag skulle det. Idag tänker jag att jag nog inte vill det. we'll see...
Nu ska jag hänga med Theo... so long
2012-01-15 @ 12:24:04
(1)Mera funderingar
Det känns mer och mer rätt att lämna den här bloggen. Jag är så jäkla nostalgisk och håller alltid fast vid det förflutna. Men det innebär också att jag håller fast vid mina misslyckanden och mina misstag. Jag plågar mig själv genom att alltid minnas allt dumt jag gjort och låta det ta upp plats i mitt huvud som jag borde lämna åt positiva saker.
Kanske skulle jag starta en ny blogg istället ?
2012-01-14 @ 11:33:15
(0)Räcker 3 år ?
Snart är det tre år sedan jag startade den här bloggen. I tre år har den varit en ventil för mig när jag behöver gnälla eller när jag är glad över något. De senaste veckorna har jag alltmer känt att det kanske är bra nu ? Kanske räcker tre år... Jag känner sällan att jag vill skriva längre och när jag väl får lite skrivlust har jag ingen möjlighet att sätta mig vid datorn.
Jag ska fundera en stund till. Kanske blir mitt sista inlägg den 29/1. Exakt tre år efter att jag började.
2012-01-14 @ 09:12:59
(1)Örebroski
Uppe en snabbis i Öret igen. Hem på onsdag eftermiddag. Längtar.
Klockan är ett och jag borde sova men misstänker att det kommer ta ett tag. Ont i magen. Vill hem. Vill inte alls göra skolarbete. Vill inte plugga, vill inte gå ut på praktik, vill inte skriva C-uppsats. Vill gräva ner mig i hål och gömma mig för alla utom Theodor.
"Hej, jag heter Theodor. Min mamma är hemlig och bor i ett hål"
Så skulle han kunna säga när han blev större.
Orkar inte tänka konkreta tankar. Tänker i känslor och känslorna är i uppror.
Jag känner mig så ledsen :(
Jag
2012-01-10 @ 00:52:26
(0)Tröttski
Det blev visst lite sent igår. Med finbesök från både Daniel och Emma drog visst tiden iväg lite.
Nu är jag lika trött som en nybliven mamma. Jag försökte få Theodor att somna om imorse men nehe... Älskade unge, lär dig att uppskatta sovmorgnar!
Nu ska jag sätta på lite kaffe och försöka piggna till. Trötthet gör att jag blir en otrevlig människa. Jag inser det när jag läser bloggar och blir provocerad av minsta lilla. Oh well, alla har vi våra små konstigheter som vi konstaterade igår. :)
2012-01-07 @ 10:40:00
(0)Jag är på ett stormande hav
Terminen börjar dra sig mot sitt slut. En uppgift kvar att göra. En stor en. Jag kämpar på tillsammans med min skrivpartner och vi har gjort halva ungefär. Inlämning nästa vecka.
Nästa termin börjar praktiken och jag borde vara glad och förväntansfull, eller hur?
Det känns som att jag befinner mig mitt på ett stormande hav. Jag kan inte se land och jag vet inte vart jag kommer hamna. Det enda jag fokuserar på är att överleva. En stund till, en till och en till. Ångesten river i mig men jag får inte tillåta mig att fokusera på den för då kommer jag sluta kämpa och sjunka istället. Ena sekunden är jag högt uppe på en våg och i nästa sekund störtar jag handlöst ner i en vågdal. Jag pendlar mellan tillförsikt till att detta kommer gå bra och allt kommer lösa sig, och avgrundslös förtvivlan, tvivel på mig själv och min förmåga, på mina önskningar och min framtid.
Faktumet är att jag inte alls ser fram emot praktiken. Jag vill inte längre. Den här terminen har dödat all min entusiasm för yrket, för min förmåga att klara utbildningen och för mitt intresse för människor. Jag måste slutföra utbildningen. Jag har snart gjort 2/3. Bara ett år kvar. Två terminer, that's it. Sedan är jag fördigutbildad arbetsterapeut.
Upp och ner, fram och tillbaka. Ena stunden ser jag långt framför mig och andra stunden är lungorna fyllda med vatten och jag kan inte andas. Det enda jag hör är brusande och dånande och jag kan inte tänka logiska konstruktiva tankar. Jag kan bara tänka att jag måste kämpa. Jag måste hålla mig flytande. Jag måste klara det här.
2012-01-02 @ 14:17:04
(0)Gott nytt år !
Slänger in ett litet inlägg såhär på årets första dag. Hade en mysig nyårsafton igår med familjen <3
Har en lugn och skön dag idag...
Massa förväntningar på detta nya år. Jag hoppas att det blir bättre än det förra... Jag hoppas på hälsa och lycka och kärlek och äventyr. Blandat med många skratt och soliga dagar. (Lite snö här i Januari skulle ju inte skada heller... ÄHUM !)
Ger inte längre nyårslöften, men ska försöka träna mer, äta nyttigare och blogga mer. Ska också fokusera ordentligt på skolan, kramas mer med min man och ägna massa uppmärksamhet åt min son. Ska försöka facebooka mindre och spela mer gitarr. Ska försöka gå ut i skogen mer... oj oj... Nu blev jag trött...
Kärlek till er alla.
<3
2012-01-01 @ 13:42:04
(1)Blogglust !
Jag går runt här och städar och plockar medans killarna sover middag. Tänker mycket och tar små pausar ibland och läser gamla blogginlägg och andras gamla blogginlägg. Idag är en dag när jag saknar min Sofie. Varför är du inte i närheten och kan komma hit och ta en kaffe eller 17 ? Vill prata om allt och inget. Vill snurra runt bland 100 olika samtalsämnen. Vill prata allvar och skvallra om folk. SAKNAR DIG ! kom hit kom hit kom hit...
Jag har nästan hittat alla jengaklossar nu. 54 st - utspridda bland röran i lägenheten. Misstänker att de sista tre finns i sovrummet.
Nu ska jag fylla på min kaffekopp och sedan ska jag ta tag i hallen. Mest jackor och mössor och vantar och väskor. Så det borde gå fort.
Misstänker att jag kommer blogga mer idag. Kanske fortsätta på min bloggutmaning :)
Bjuder på bilder från arkivet för att jag just nu saknar dig:
2011-12-18 @ 14:02:58
(1)Tillbaka
Nu är jag tillbaka i verkligheten efter en vecka med skolarbete som inte var av denna värld ! Jag hoppas att allt jag skrivit den här veckan har blivit godkänt för några fler omtentor vill jag inte göra!
Idag ska det julpyntas och mysas med min man som för exakt två år sedan blev min äkta make :)
Jag älskar dig ! <3
2011-12-18 @ 11:41:42
(0)J som i Julklappar
ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ
Nu fortsätter jag min bloggutmaning med ett snabbt inlägg om J som i Julklappar.
Jag älskar att ge bort julklappar. Tycker bäst om när jag kan skämma bort mina nära och kära med många paket eller för att göra logistiken enklare: Ett paket med massa grejor i. Jag vill gärna ha julstrumpor framme och det är ett minne som jag även tänker ge Theodor att få vakna på julaftons morgon och se vad tomten lämnat i strumpan under natten.
I år tryter ekonomin dock så i år blir det mycket hemmapysslat och inte så många paket :( Men förhoppningsvis nästa år :)
Nu är det dags att se till maten på spisen...det börjar lukta gott. :)
2011-12-10 @ 21:21:29
(0)Förbannad
Jag kan inte hjälpa det. Min svärfar gör mig förbannad. Hur mycket hatar man sina barn om det inte räcker att stöta bort dem när de bor i australien utan man är tvungen att ringa till familjen i Sverige och snacka skit till dem också så att de förhoppningsvis stöter bort honom också.
Birger. Du är sjuk och förtjänar inget gott !
2011-12-09 @ 12:24:54
(0)Bröllopsfest
Jag tittar på fab5 och i det här avsnittet har de piffat upp en snubbe som skulle ha en bröllopsmottagning 6 månader efter att han gifte sig. Deras bröllop var som vårt, snabbt och med få bröllopsgäster. Nu bestämde de sig för att ha festen med alla vänner och mer släkt. Jag blir så inspirerad och vill så gärna göra samma sak.
Jag älskade vårt bröllop. Litet, intimt, utomhus. Men samtidigt så drömmer jag om att få ha en stor fest för att fira vår kärlek. Få bjuda in alla vänner och bjuda på god mat, levande musik och tjusig tårta. Jag vill planera och organisera. Botanisera i en blomsteraffär för att bestämma vilka blommor som ska stå på borden. Jag vill planera dukning och ha möten med cateringfirmor för att bestämma mat. Jag vill prata med en konditor för att få se fina bröllopstårtor och jag vill boka ett band som kan spela hela kvällen. Jag vill göra små goodiebags som gästerna får. Jag vill skaffa något symboliskt smycke som jag och David kan ge varandra (ringarna har vi ju redan). Jag vill klä mig fint och fixa mitt hår och få se alla vänner finklädda. Jag vill hålla tal och tacka alla som finns där för oss och som hjälper och stöttar oss i vårt liv. Jag vill dansa och släppa loss och ta massa foton och få ett sånt där fantastiskt minne.
Detta skulle givetvis kosta ungefär 10 årslöner eller så. Men kanske någongång i framtiden att vi kan få till det här.
*drömmer*
2011-12-04 @ 10:53:09
(1)sjukvården förnekar sig inte
Såg nyss på uppdrag granskning på svtplay. Om att spricka hela vägen när man föder barn. Om hur dåligt bemötta nyblivna mammor med denna skada har blivit. Jag blir så frustrerad!
3000 kvinnor om året råkar ut för denna typ av förlossningsskada i sverige!! (det berättar de minsann inte på några föräldrautbildningar)
Jag är en av de 3000 och jag kan inte klaga på hur de sydde ihop mig. Jag har nästan inga känningar av det längre. Jag kan egentligen inte heller klaga på informationen jag fick (även om jag gärna hade sett att en läkare eller min förlossnings-BM kunde kommit in och pratat med mig när jag ändå var på BB i några dagar. Så att jag hade kunnat få ställa lite frågor och få det förklarat.) Jag är bra på att söka info själv och fick träffa en trevlig sjukgymnast som mest la vikten vid att inte lyfta tungt och se till att jag inte blir hård i magen. Fick även ett A4 med lite info som jag snabbt tappade bort när vi kom hem.
Jag tror inte att min skada hade kunnat undvikas då Theodor kom ut med sugklocka + yttre press och hade en hand framför ansiktet. Dessutom var han stor och jag var så trött att jag inte orkade krysta. Jag kände inte mina krystvärkar på slutet, BM och undersköterskan kunde inte heller avgöra när jag hade en värk då magen var stenhård nonstop. Värkstorm kanske ?
Men när jag hör hur representanter från socialstyrelsen bortförklarar bristen på nationella riktlinjer trots att barnmorskor efterfrågar det och jag hör hur svikna de drabbade kvinnorna känner sig så blir jag dels förbannad och dels väcker det mycket känslor i mig. Jag har läkt, men det hade kunnat gå precis hur illa som helst.
Åhh, frustration !
2011-12-03 @ 09:51:53
