Hur mycket orkar en människa ?
Finns det en gräns? Kommer man tillslut till en dag när man bara ger upp? När man känner att nej, nu har jag gått så långt jag klarar. Nu tog det stopp. När psyket och kroppen samarbetar på att bara självdö?
När alla jobbchanser skiter sig, när alla pengarna är slut, när vännerna finns i en helt annan del av landet och när pressen och ansvaret känns så betungande att man helst vill springa och gömma sig. När varje morgon är en kamp mot tårarna för att man önskade att man kunde få stannat i sömnen, oavsett hur läskiga eller konstiga drömmar man hade. När man inte längre vill äta, men gör det för att tysta magen, när man inte längre vill umgås, men gör det för att förnuftet säger till en att det är dumt att stöta bort de få vänner som ändå finns i närheten. När man låter lägenheten förfalla, för att det inte finns någon vits med att stoppa in de rena kläderna i garderoben, för att det inte är någon idé att dammsuga eftersom det ändå bara kommer nya dammråttor och när tv:n är inrullad i sovrummet för att man då kan gömma sig där inne med ett lakan hängt över gardinstången som förhindrar all insyn (och utsikt). Hur nära gränsen befinner man sig då? Eller är det helt enkelt så att det inte finns någon gräns, man orkar precis hur mycket som helst. Konstigt nog är inte den tanken betryggande. Jag skulle hellre nå gränsen och få lägga mig ner och ge upp.
Nu kommer de där jävla förbannade tårarna igen
2010-07-13 @ 11:40:09
