Den gråa hösten
Ett förlamande grådis utanför fönstret. Ett grådis som sprider sig in i mig, i mitt huvud, i min kropp. Initiativförmågan läggs i dvala under täcket av duggregn. Jag kan inte säga att jag är ledsen, men jag är inte heller glad. Jag är inget. Jag är grå. Det blir såhär varje jävla höst. Jag orkar inget, vill inget. Jag har ingen inspiration. Känner inget engagemang för någonting.
2010-10-27 @ 14:25:08