The many faces of Theodor
2011-04-30 @ 16:32:18
(0)Mammaboken
När jag hade fått Theodor fick jag i present av min mamma, en liten liten bok. Den heter mamma-boken och är en samling av citat som handlar om mammor. Jag tänkte dela med mig av några av dem.
Dessa tillägnas alla mammor jag känner:
"Hon delade brödet i två bitar och gav det till sina barn som slukade det glupskt. Hon behåller inget själv, mumlade officeren. Hon är inte hungrig, sa soldaten. Det beror på att hon är en mor, svarade sergeanten."
- Victor Hugo
"Mammor uthärdar alla sjukdomar, alla sorger och all ångest orsakad av sina barn. De kan bara uthärda och älska."
- Pam Brown
"Alla mödrar är rika när det handlar om att älska sina barn. Det finns inga fattiga mammor, inga fula, inga gamla. Deras kärlek är alltid den vackraste av den vackra."
- count Maurice Maeterlinck
"Mammor är snälla förutom när de hittar tuggummi som sitter fast i mattan."
- Michelle, 10 år
"En mamma släpper allt, ställer in allt, slänger en pyjamas i en väska och kommer till dig. När som helst och varhelst du behöver henne"
- Charlotte Gray
"...relationen mellan en mamma och hennes barn är outplånligt och oförstörbart - det starkaste bandet i världen."
- Theodor Reik
"Kära mor, jag mår bra. Sluta oroa dig för mig"
- Egyptiskt papyrusbrev. 2000 f.kr 
2011-04-30 @ 09:21:43
(1)Underbara älskade son
Hur kan morgnarna vara annat än underbara när den här lilla klumpedunsen sitter i sin sitter och gurglar och pratar och ler mot mig ?
2011-04-30 @ 07:23:58
(2)William Jonasson Karlsson
Nu har jag fått klartecken att skriva ut vad som hänt och varför jag varit ledsen de sista dagarna.
Min söta vän Sofie, som tillsammans med sin sambo kämpat så länge för att lyckas bli gravida hade äntligen lyckats. De hade fått ett plus, tagit sig igenom de läskiga första 12 veckorna, gjort kubtest med fina siffror, rutinultraljud som såg bra ut, och kommit så långt som vecka 26. Så i måndags fick de beskedet att barnet där inne inte längre levde.
Igår födde hon sin son. Sin lilla William. <3
När jag och David var på stan idag gick vi in i en av stadens kyrkor och tände ett litet ljus för William. Det kändes fint och bra även om Sofie och Johan inte själva är troende. Jag vill dock gärna tro att William nu är en liten ängel som alltid kommer att vaka över dem. Deras förstfödda, deras änglason.
William 110428
Efterlängtad - Saknad
2011-04-29 @ 19:27:06
(0)Vagnen välte på bussen
Jag önskar att jag kunde säga att jag aldrig mer tänker åka buss i Örebro men eftersom jag inte har tillgång till bil så är jag tyvärr utlämnad till den livsfarliga kollektivtrafiken i den här skitstaden :(
Jag tycker att jag läser på na.se mest hela tiden om bussar som varit inblandade i olika typer av trafikolyckor/incidenter och idag när vi åkte hem från stan panikbromsade busschauffören så min vagn välte. Tack och lov åkte den inte hela vägen ner för bussen var som vanligt proppfull och en kvinna som stod brevid vagnen tog emot den. Theodor klarade sig helt oskadd men fy fan vad rädd jag blev!!
Jag skyller inte på busschauffören. Jag vet inte vad som hände men jag tror att det var en bil som körde ut rakt framför honom. Bättre att panikbromsa än att krocka så klart men jag hatar verkligen att åka buss i den här staden. Inte nog med att bussarna alltid är proppfulla. Det finns sällan tillräckligt med plats för de barnvagnar/rullstolar som vill åka med och folk tenderar att inte ta ett dugg hänsyn till de andra som åker med bussen. Busschaufförerna kör oftast som galningar och andra trafikanter måste ha hittat sina körkort i flingpaketen.
Jag skulle vilja bo i en mindre stad så att man kan gå dit man behöver komma och slippa förlita sig på bussar. Oh wait... Snart gör jag det !
2011-04-29 @ 15:17:24
(0)27 april - en bra dag
Mitt i all bedrövelse vi haft det senaste så blev denna dag ändå väldigt bra. Theodors 3-månadersdag! Det började med att vi fick lägenheten i Uddevalla. Fortsatte med trevliga nyheter från min vän Yohanna, sedan fick jag ett paket på posten från mamma och så ringde vår socialsekreterare för att be oss komma dit på fredag för att vi ska diskutera och formulera ett brev till någon fond som kanske kan hjälpa oss med körkortspengar för David. Tillslut fick jag reda på att Madde och Peter flyttar till Trollhättan i höst och därmed kan vi umgås massor i höst. Awesome!
Nu ligger killarna i soffan och tar en powernap. De är så fina mina pojkar <3
Imorgon väntar en läskig dag. Vaccinationsdags för Theodor. Uscha...
Jag bjuder på en bild till, dagen till ära. Detta är från igår när vi testade en ny knytning på bärsjalen. Det blev ganska lyckat. Ska nog testas utomhus också någon dag. Fast jag behöver en solhatt till Theo. Någon som vet vart det finns fina ?
2011-04-27 @ 20:42:26
(0)Livsuppdatering:
Den 1 augusti flyttar vi till Uddevalla.
2011-04-27 @ 12:50:54
(0)Gulleplutt
Om man säger "I love you" till Theodor får man nästan alltid ett ah-huu-gluuh tillbaka. Med nästan samma språkmelodi.
Min fina fina son <3
2011-04-27 @ 09:58:46
(0)Så mycket känslor
Det är så mycket känslor som bubblar i mig. Jag är ledsen, bedrövad, chockad. Jag vill prata, prata, prata. Försöka få rätsida på det hela. Komma till en plats där jag känslomässigt kan finna någon form av ro.
Men av respekt för en vän så måste jag vara så här mystisk på bloggen just nu. Jag vill inte vara anledningen till att det sprids rykten eller skvaller. Jag vet inte vem som läser min blogg så därför får jag lägga band på mig och försöka hitta mer diskreta vägar att få utlopp för mina känslor. Någon annan mår så mycket sämre än mig just nu och jag vill kunna vara stark för denne. Men för att kunna vara stark när h*n behöver mig så måste jag ha börjat bearbeta det själv först.
Min hals stockas och ögonen fylls av tårar varje gång jag tänker på dig. Men du är stark och du klarar det här!
2011-04-25 @ 20:19:09
(0)När orden inte räcker till
När en tragedi inträffar så finns det inget att säga. Det finns inga ord som kan lindra smärtan och sorgen. Jag kan inte förstå vad ni går igenom men jag finns här för er. Ni finns i mina tankar hela tiden. Alla tre...
<3
2011-04-25 @ 17:44:44
(0)Från gårdagens ljuvliga påskpromenad
2011-04-24 @ 12:13:14
(0)Ena dagen upp och andra dagen ner...
Mamma är här nu över påsk. Igår rensade vi i klädkammaren. Usch. Trots att jag nästan gått ner alla graviditetskilon så har jag tydligen stannat bred i formen. Det var så mycket som fick kastas ut. Så mycket kläder som jag älskat och trivts i som inte alls går på mig längre och jag var nog inte redo att inse hur stor jag faktiskt blivit. Var mycket ledsen igår :( Jag har inte råd att köpa massa nya kläder så nu är min garderob drastiskt minskad. Nåja, ganska mycket blev det kvar och en eller två sommarkjolar kan jag allt köpa till sommaren. (med tanke på att jag fick slänga 8 av 10 kjolar *hmpf*)
På tal om sommar så är det ju tydligen tekniskt sett sommar här i Örebro nu. Meterologisk sommar. Det innebär att dygnsmedeltemperaturen är över 10 grader. Burr. Låter kallt, men då är det ju medeltemperatur som sagt...
Theodor är fortfarande förkyld. Det blir varken bättre eller sämre. Han snörvlar ibland, hostar ibland. Hoppas det går över snart !
Idag väntar en tur på stan med min lilla mor och son. David får stanna hemma och ha lite egentid. Så himla förtjust i att promenera på stan med sin fru och svärmor är han inte ändå :P
Glad Påsk på er allihop !!!
2011-04-23 @ 07:33:16
(0)Slowly descending
Eftersom jag tyvärr råkade lägga på mig några kilo extra under graviditeten så var min plan att jag nu skulle börja äta lite nyttigare för att bli av med den där sista degen, skippa läsk (socker över lag) dra ner på kolhydraterna och motionera mera... Ja, det har ju gått sådär. Haha. Jag fuskar som bara den. Hamburgare, potatisgratäng och panpizzor, cola och godis. Inte en enda gång har jag motionerat mer än några långsamma barnvagnspromenader. Men lika väl så är jag nu nere under 70-strecket! :D
Man kan inte säga att mina kilon rinner av mig, men sakta men säkert glider jag ner mot min målvikt.
Awesome !
2011-04-18 @ 13:40:06
(0)Vad hans mage skräms !
Natten var inte så jobbig men av någon anledning så var jag grymt trött imorse. David hade kännt sig riktigt dålig när vi la oss igår. Febrig nästan, så jag tänkte låta honom sova ut ordentligt. Tänkte att när han kommer upp så mår han nog bättre och så får jag lite avlastning med Theo.
Nja... Han gjorde så gott han kunde men han hade såååå ont i magen och det blev värre och värre. När han gick dubbelvikt och inte klarade att lyfta Theo i sin sitter utan att nästan falla ihop av smärta konstaterade även han att han nog borde ringa sjukvårdsrådgivningen. (Jag hade bara tjatat på honom någon timma eller så) De sa att han borde åka in till akuten.
Eftersom vi vet att det kan bli galet långa väntetider där så bestämde vi att jag skulle köra honom och släppa av honom men att jag sedan skulle åka hem med Theo. Sagt och gjort. Vid 16-tiden släppte jag av honom vid sjukhuset och sedan började väntan. Nervös, rastlös, ensam... vid 20.30 ungefär började jag få mardröms-scenarios i huvudet om hur han kollapsat och dött i väntrummet, alternativt blivit opererad och inlagd för allt från blindtarmsinflammation till leverkollaps.
Strax efter 21 ringde han för att bli upphämtad. Magkatarr... Tack och lov. Inget farligt, behandlingsbart!!! Så han hade fått en tablett och lite smärtstillande. Imorrn blir det en tur till apoteket för att hämta ut medicin.
Nej usch, idag var ingen bra dag alls. Och nu är klockan 23 och jag borde varit i säng för länge länge sedan. Snart vaknar väl Theodor igen för att äta. Nåja, man kan sova när man är pensionär antar jag...
2011-04-17 @ 23:01:01
(0)Nätternas skillnad
Natten till igår såg ut ungefär såhär:
Kvällsmål vid 22.00, somnade efter det (jag somnade vid 23 ungefär)
Vaken igen vid 01.00 för mat (ersättning som David gav)
Vaken igen vid 02.30 för mat (amning som ratades, ersättning som ratades)
Hysterisk bebis som var skogstokig. Både jag och David uppe, försökte lugna ner Theo och varandra.
Till slut, efter 03 någonstans där tog han flaskan ändå.
Vaknade vid 04.30 för mat (amning som blev liggamning och jag somnade)
Vaknade vid 05.30 för mat (låg ju redan precis brevid mig så liggamning som HELT ratades och vi fick gå upp)
Natten till idag såg ut såhär:
Kvällsmål vid 19.30 som inte egentligen skulle vara kvällsmålet. En liten slurk ersättning bara.
Somnade vid 21.00
Vaknade igen vid 03.00 för mat (ersättning som David gav)
Vaknade igen vid 04.20 för mat (ratade flaskan först. Ett blöjbyte och två vaggvisor senare var han relativt lugn. Tog flaskan)
Vaknade vid 06.45 pigg och glad.
Jag känner mig nästan utvilad. Det är ju helt fantastiskt. Det enda som saknas idag är lite fint väder. Men man kan ju hoppas på att det spricker upp *kikar ut genom fönstret* fast det kanske är att hoppas på för mycket...
2011-04-16 @ 08:42:00
(0)en "sån" natt igen
det har varit väldigt många "sådana" nätter på sistone.
åh gud jag är så trött.
2011-04-15 @ 06:16:01
(3)uppgiven acceptans
Jag börjar inse att det är bröstet som är problemet. Han mår så mycket bättre med flaska. Han ligger och myser och ler och äter och småslumrar. Med bröstet äter han hårt och intensivt innan han börjar böka och bröstet gör ont och jag blir stressad och allt slutar med att jag är galet frustrerad och Theo gråter.
Jag tänker börja pumpa, och köpa fler nappflaskor.
Jag känner mig lite misslyckad när jag inte kan få mitt bröst att samarbeta med min son. Jag vill ju att min lilla älskling ska vara nöjd och glad. Jag mår ju mycket bättre när han är lycklig och trivs. Och om han inte trivs med att äta från mitt bröst så får jag finna mig i detta. Även fast det gör mig ledsen. Det finns inget som slår närheten och myset i en fungerande amning. Jag är glad att jag fått uppleva detta även om jag även har upplevt många problem.
Jag älskar dig Theo, förlåt att jag inte är en bättre mamma. <3
2011-04-14 @ 08:08:49
(1)JAG KOMMER ALDRIG ATT FÅ SOVA !?=!!!!!
Eftersom bvc är så oroliga för hans vikt har de sagt att vi ska börja tilläggsmata. Så två gånger om dygnet ger vi ersättning. Eftersom typ aaaaaaaaaaaaaaaalla andra barn som får ersättning sover så gott på det (enligt deras föräldrar) så tänkte vi vara smarta och ge första nattmålet i form av ersättning. Dels så kunde jag då få sova om david matade och dels så kanske han sov massa timmar i streck eftr det vilket är bra att göra på natten vanligtvis.
Jag la mig, theo vaknade, david blandade ersättning, matade theo, theo slocknade... so far so good.
1½ timma
EN OCH EN HALV JÄVLA TIMMA INNAN HAN VAKNADE OCH SKULLE HA MAT IGEN !!!!!!!
han sover SÄMRE på ersättning. JAG BLIT HYSTEEEEEEERISK.
jag kommer aldrig få sova igen!?
Jag känner mig panikslagen, hysterisk, ledsen. Jag är så förbannat jävla trött.
nu vill han ha mat igen
2011-04-14 @ 06:12:42
(0)AAAAAAJ !!!!
Det kan ju inte vara normalt att det gör så här j*vla k*kigt ont att amma? fyf*nih*lvete vad det gör ont!!
vart är lustgasen när man behöver den ?
2011-04-13 @ 17:55:12
(0)Och så var det den där amningen igen...
Nu är det bekymmer igen. Jag har bett om hjälp med amningen från början. På BB, hos vår BM, hos BVC. Jag får ingen hjälp. När jag får frågan om hur det går med amningen så svarar jag "inte så bra" men det ger inte några direkta reaktioner. På senaste besöket hos bvc förklarade jag att det inte fungerar. Att han bökar, att det gör ont. Ingen hjälp. "Du lägger väl honom mage mot mage?" eeeh... det var ju precis det som inte gick. Förklarar förklarar. Ingen respons.
Jag vill ju amma. Jag vill ju inte sluta. Och jag vill framförallt inte sluta för att jag inte kan få hjälp med det trots att jag BER om det.
Jag vet att det är såååå många som ger ersättning och deras barn mår såååå bra av det och det är absoluuuut inget konstigt med det. Jag vet. jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet. Jag veeeeeeeeet att man inte är en sämre mamma om man inte ammar. Jag ser inte ner på andra som ger ersättning, så varför känner jag mig då så misslyckad?
Jag vill amma, men som läget är nu så vill inte min son amma (av okänd anledning). It breaks my heart.
Och som vanligt stångar jag pannan blodig mot den betongvägg som är sjukvården. Någon som har ett plåster?
Som tillägg kan jag skriva att jag har kollat in amningshjälpens hemsida och inte hittat något som kan hjälpa mig. Örebro har ingen hjälpmamma man kan ringa och jag skulle vara sjukt obekväm att ringa någon sådan i alla fall. Tror inte att någon över telefon kan hjälpa mig ändå.
Örebro har heller ingen amningsmottagning.
Det verkar som att Örebro helt enkelt inte är en särskillt amningsvänlig stad. Men propagandan om hur alla kan amma och att det är det överlägset bästa för både mamma och barn och hur man inte ska ge upp och hur man kan få hjälp om man behöver, det får man höra minsann...
*sur*
2011-04-13 @ 09:35:12
(0)Attentionwhoredisorder - ett nytt begrepp
I bokstavskombinationernas förtrollade land tänker jag nu mynta ett nytt begrepp; Attentionwhoredisorder (AWD)
Eftersom all lathet/själviskhet verkar kunna bortförklaras med en bokstavskombination så känns det som en självklarhet att även introducera AWD i samhället.
Attentionwhoredisorder är relativt enkelt att diagnostisera. Det kan enkelt förklaras av att en persons ego överstiger deras iq.
En person med AWD har en ständig känsla av att den inte får den uppskattning som den anser sig vara förtjänt av. Personen kan själv anse att den har ett närmast gudomligt värde men att omvärlden inte ser detta. Det leder ofta till att personen tillskriver sig själv egenskaper eller fenomen som inte är sanna.
T.ex. kan en person med AWD påstå sig vara deprimerad för att omgivningen ska rikta ytterligare uppmärksamhet mot denne och visa mer förståelse för personen och dess kamp att bli "frisk".
Nästan alltid är dessa fenomen av den negativa sorten. Detta för att det är enklare att få uppmärksamhet från andra om man varit med om något traumatiskt eller lider av ett känt problem. Dessa tillskrivna fenomen kan vara ätstörningar, mobbing, dyslexi, kanske till och med övergrepp. Detta kan givetvis skapa problem för personer som faktiskt lider av något sådant eftersom trovärdigheten eller allvaret i diagnosen kan försvinna.
Det förekommer även att en person med AWD överdriver sina egna förmågor till det bättre, men detta ses oftast bara vid riktigt svåra fall av AWD.
En person som lider av AWD tappar förmågan att förstå hur omvärlden upplever honom eller henne. Detta gör att personen inte är medveten om sin störning och att de öppet visar sitt handikapp. En person med AWD kan, av en omgivning som inte hört talas om denna störning, bemötas av hån eller skratt bakom ryggen men personen med AWD avfärdar oftast detta som avundsjuka eller rent påhitt. Ibland kan personen inte ens vara medveten om reaktionerna trots att de sker rakt framför dem.
Eftersom AWD är en störning som den drabbade inte är medveten om själv, är det ofta riskabelt att ta upp denna diagnos med personen. För att kunna tillfriskna måste personen bli uppmärksammad på problemet i fråga.
Då AWD är en ny diagnos är möjligheterna och graderna av tillfrisknande fortfarande under utredning men prognosen är god. En person med lindrig AWD borde enkelt kunna botas genom en omgång med "tas ner på jorden igen". Utbredningen av AWD är inte heller ännu helt känd, men tidiga studier visar att det är tämligen utbrett.
AWD är mer framträdande hos kvinnor än män, men inte könsspecifikt. En teori till detta är att män i mindre omfattning än kvinnor har behovet att bli överröst av komplimanger för att kunna bibehålla sin existens. Det finns dock ett behov av vidare forskning på området.
Visst känner du säkert någon som passar in på denna beskrivning? Finns det någon i din omgivning som kanske
har en offerkofta hårt virad omkring sig trots att denne inte verkar ha det särskillt tufft?
Nu vet du varför.
Attentionwhoredisorder. Use it in a sentence today!
2011-04-12 @ 15:14:28
(0)Usch vilken dag
Tillbringade några timmar på sjukhuset med Theodor idag. Han var sååå hängig imorse och sov precis hela morgonen. Dessutom kändes han varm. När vi kom till bvc tog de tempen som visade på 38,3! Hon rekommenderade att vi åkte upp till barnkliniken på sjukhuset eftersom han tillsammans med febern var så slö även om han inte hade några andra symptom. Jag kände mig lagom panikslagen när tempen på sjukhuset visade 38,8. Men alla prover såg bra ut och han är något piggare nu. På sjukhuset misstänkte de något magvirus eftersom han verkar rätt krasslig i magen. Vi håller tummarna nu för att hans feber går ner...
Han hade gått upp i vikt sedan sist gång i alla fall. 5,6 kg väger han nu. Men viktkurvan planar ut sig så bvc-tanten tyckte att jag skulle börja ge tillägg. Jag vill inte men får väl göra det ändå :( Jag vet att det är så många som ger tillägg eller bara ersättning och jag har inga åsikter om hur andra gör med sina barn, men för mig känns det som ett misslyckande. Ytterligare ett misslyckande i raden, jag kan inte längre nära mitt barn ordentligt.
Han har vuxit massor på längden dock. 62,5 cm är han nu. Min långa fina kille.
Theodor för några dagar sedan. Morgonmys i soffan!
2011-04-11 @ 16:23:00
(0)oh my lord vad trött jag är
Ny utveckling i familjelivet: Theo vill äta varannan timma dygnet runt. Yippie. Det betyder att jag som mest får två timmars sömn i sträck.
Jag har insett hur allt blir så jävla mycket svårare när man har sömnbrist. Allt verkligen! Det är svårt att prata, gå, få kroppen till att göra saker så som klä på sig, göra kaffe, öppna tvättmaskinen. Det är till och med svårt att tänka. Jag klarar inte minsta motgång utan att fullständigt bryta ihop !
Jag har också insett att alla som inte har barn är bortskämda. Jag minns att jag en gång i tiden kunde få bestämma över mitt liv själv. Jag kunde välja när jag skulle gå och lägga mig, när jag skulle gå upp, när jag skulle äta, kissa, klä på mig. No more... Jag minns att jag haft sovmorgnar. När jag legat kvar i sängen och bara gottat mig på morgonen. No more... Hur jag och David kunnat umgås på dagarna och framför allt på kvällarna, kollat tv eller film, spelat dataspel, suttit och pratat om massa intressanta och varierade ämnen. No more...
Jag äger inte längre mitt liv. Det gör Theodor Björck. Det är tur för honom att han är så jäkla söt, för han är vansinnigt bossig och hade jag inte älskat honom så mycket så hade jag nog strejkat för bättre levnadsvillkor!
Så till alla som läser min blogg och inte har barn än: NJUT !!! För guds skull, njut av ert liv!!!! Njut av er självbestämmanderätt !!!!
Nu ska jag gå och klä på mig, kanske, om jag kan lista ut hur man gör. :)
2011-04-10 @ 10:51:36
(0)My baby
Min son älskar vaggvisan från filmen "prinsen av egypten"
"Hush now my baby
be still love, don't cry
sleep like you're rocked by the stream
sleep and remember, my lullaby
and I'll be with you when you dream"
Jag och min baby när han var tre veckor gammal. Nu är han tio veckor och min kärlek för honom vet inga gränser. Jag älskar den känslan. <3
2011-04-08 @ 20:57:34
(0)Min lojalaste vän.
Du har alltid funnits där för mig. Ända sedan jag var liten har du skyddat och tagit hand om mig.
Du har delat glädjeämnen och sorg med mig. I din trygga och stora famn har jag gråtit tills tårarna tagit slut, fnittrat som en riktig tjej, sovit när jag varit sjuk (eller bara för trött för att gå och lägga mig på riktigt). Du har funnits där på jul, nyår, påsk, midsommar och alla mina födelsedagar.
Du har tagit hand om mina katter, du har hjälpt mig att underhålla mina gäster.
Utseendet har aldrig betytt någonting för dig. Tillsammans har vi varit riktigt slitna men alltid passat som hand i handske. Ett tag flyttade du och bodde med en annan, men du kom tillbaka snart.
Men imorgon är det slut.
Jag vet att du är sjuk, du mår inte bra. Du har "skabb", dina ben är lösa, din "hud" faller av, du luktar illa. Jag vet allt detta men mitt hjärta gråter över att jag måste göra detta mot dig. Jag vet att det är ohållbart att låta dig bo kvar här och jag måste tänka på framtiden. Det kommer komma andra och redan imorgon kommer en annan att ta din plats. Men oavsett hur många andra som kommer finnas i mitt liv så kommer ingen kunna ta samma plats i mitt hjärta som du.
Imorgon försvinner du ur mitt liv på riktigt. Jag kommer sakna dig! <3
2011-04-08 @ 15:09:06
