Drömmarna lämnar en sur eftersmak
Fick sovmorgon imorse. Förutom en liten vända uppe vid åtta-tiden så fick jag sova till kvart över nio. Men jag njuter inte längre av sovmorgnar då jag alltid drömmer mardrömmar. Oroliga kaosartade drömmar. De lämnar mig med en sur eftersmak och nedstämda grubblerier. Jag minns inte vad som hände i drömmen men bilder från dem finns kvar på näthinnan, och stämningen. Känslan av drömmarna sitter kvar och jag kan inte släppa tanken på att det är något i mitt liv som jag missar, något som jag inte ser. Det är mycket olustigt.
Sedan läser jag en rubrik om en kvinna som bränt sin 6 veckor gamla dotter till döds i en mikro och jag mår illa. Jag vill gråta och hatet för dessa människor växer. Jag hoppas hon döms till döden. Jag antar att detta skedde i USA så möjligheten till ett strängt straff finns. I sverige hade hon nog fått böter, eller villkorligt.
Usch, det här blev ju inget trevligt blogginlägg alls. Men världen är inte trevlig.
Nu ska jag snart bege mig med min son in till stan för att lämna in blanketten till socialen och i eftermiddag är det vaccinering för liten igen. Usch. Jag hoppas att han inte får feber den här gången :( Sedan ska jag panikstäda eftersom Öbo ringde förut för att meddela att de tänker ha visning på min lägenhet, igen. Imorrn. (de ville komma idag men jag sa nej.) Jäkla öbo. De kunde väl ha förvarnat mig? Jag är ju mitt uppe i en flytt och lägenheten ser ut som ett oorganiserat kaos.
Men blääää, nu känner jag hur jag bara är en enda klump av negativitet. Måste försöka ändra på detta.
2011-06-27 @ 12:06:20
(0)Som man bäddar...
Jag kan inte sluta tänka: Som man bäddar får man ligga.
Så är det. Jag vill inte hänga ut någon i min blogg men faktum är att en person i vår periferi har behandlat andra illa och får nu ta konsekvenserna av att dessa andra inte längre vill ha med honom att göra. Jag kan inte låta bli att le lite för jag är inte ett dugg förvånad över att han inför någon mer än oss visat sina rätta färger. Tough luck. Jag tycker inte ett dugg synd om dig !
Jag är stolt över mig, min man, vår son och det liv vi skapar för oss själva. Tycker att alla hårt jobbande människor borde vara det. Oavsett hur mycket pengar de har på banken. Så länge man gör sitt bästa och behandlar sina medmänniskor väl så ska man vara stolt.
Jag kan inte motstå att vara lite barnslig och säga; rätt åt dig, gubbtjyv.
2011-06-23 @ 15:50:27
(0)En vecka som var en evighet
Nu är vi tillbaka i Örebro igen efter en händelserik vecka tillbringad på lite sydvästligare breddgrader. Jag säger tillbaka och inte hemma, för Örebro känns inte som hemma. Jag vet inte riktigt vart hem är, om jag ens känner att något ställe är hemma, men jag antar att trakterna runt Trollhättan är mer mitt hem.
Trots att vi bara var iväg i 7 dagar så känns det som det varade en evighet. Så mycket saker hände, upplevelser både bra och dåliga. Idag känner jag mig helt slut i huvudet och önskar att jag kunde få slappa och dega framför tv:n hela dagen... men eftersom vi har väskor fulla med tvätt och inte så mycket mat i kylskåpet (som inte möglat) så vet jag precis vad jag måste göra...
Theodor sover i babysittern, jag tror att han är lika trött som jag. Jag vill inte gärna ta ögonen från honom efter gårdagens läskiga "kvävningstillbud". I bilen på väg till Örebro satte Theo saliv i halsen och fick inte luft. Han blev genast helt röd i ansiktet och jag hade full panik i hela de 3-4 sekunderna som det tog innan han fick luft igen. Fy fan ! Mindre sånt tack... Men det är svårt för honom för han dreglar ju ca 500 liter om dagen och har inte riktigt fattat att han kan svälja saliven.
Nu är det dessutom en dryg månad tills vi flyttar och jag måste måste måste måste måste verkligen sätta igång att packa flyttlådor!
Usch, jag har en orolig känsla i kroppen inför framtiden och flytt-skola-blanketter-och alla andra pressande ansvarssaker som jag måste ta itu med.
Nu ska jag försöka komma igång med dagen. wish me luck...
2011-06-20 @ 08:52:46
(0)Jag är inte hemma
*pausmusik*
2011-06-17 @ 00:02:05
(0)Hjärtat utanför kroppen
Jag har hört och läst på flera ställen påståendet att "att få barn är som att leva resten av sitt liv med hjärtat utanpå kroppen" Jag kan relatera lite till det men kanske inte som det var tänkt. Sedan jag fick barn har jag blivit mycket mera blödig och känslig. Jag har verkligen känslorna på utsidan. Särskillt när det gäller saker som har med barn att göra. Jag gråter till scenen från den tecknade filmen "prince of egypt" när moses mamma skickar iväg honom i en vasskorg på floden. Jag gråter nästan nu när jag tänker på det.
Ibland läser man i tidningarna om fall där någon misshandlat ett spädbarn till döds. Idag stod det om det i aftonbladet. Innan jag fick barn reagerade jag väl som folk gör mest. Jag blev lite arg och tyckte synd om barnet men nu... Jag känner hur raseriet och sorgen kokar och bubblar i mig. Jag kan inte förstå hur man kan göra något sådant. Jag kan inte förstå hur man kan ta ett litet hjälplöst barn som bara är några månader gammal och misshandla det? Hur kan man slå något så litet, något så mjukt? Hur är det ens möjligt? Vad är det för sjuka människor som gör något sådant?
Om det handlar om att det till och med är mamman som misshandlar sitt barn så blir det ännu svårare att förstå. Hur kan man bära ett barn i magen i 9 månader, känna dess rörelser där inne, de små buffarna, sparkarna, hicka. Sedan föda fram barnet och gå igenom den påfrestningen som det innebär för både psyke och kropp för att efter en kort tid slå ihjäl barnet?
Jag känner mer och mer att man borde införa dödsstraff. För en människa som klarar att slå ihjäl ett barn förtjänar inte att leva!
Så liten och försvarslös. Hur kan man skada ett barn?
2011-06-10 @ 14:21:08
(1)Han gör mig lycklig
Bjuder på en bild av min älskade lilla kille som blir så här glad när han får bada. <3
2011-06-08 @ 09:51:44
(0)Det kryper i mig
Jag har en olustig känsla i kroppen. Jag känner mig rastlös, uttråkad och instängd.
Jag skulle vilja sätta igång ordentligt med rensning och flyttpackning men orken infinner sig inte, motivationen finns liksom inte på riktigt. Samma sak med projekt "minska midjemåttet". Jag vet att jag går ner om jag äter LCHF, men inspirationen är bortblåst. Jag speglar mig och tänker usch, jag vet hur jag kan fixa det, men istället bakar jag kärleksmums och dricker cola...
Jag blir så trött på mig själv. Jag försöker analysera varför jag känner så här.
Kanske är det den tryckande åskvärmen ute. Jag vet att jag är väldigt påverkad av väder. Mulet och regn = ledsen maria. Tryckande värme = håglös maria. Smällkallt = irriterad maria. Snabbt väderomslag från varmt till kallt = maria med nackont. Höstgrått ute = deprimerad maria. Höstfint ute (röda löv, frisk luft och strålande sol) = glad maria. Lagom varm sommardag med möjlighet att komma ut = energifylld maria.
Kanske är det för att jag bara sitter inne. Det är så jäkla jobbigt att släpa vagnen upp och ner för trapporna så jag drar mig för att gå ut. Och även om jag skulle ta mig för att faktiskt komma utanför huset... vart skulle jag gå? Jag känner inte till den här staden. Det finns inget vatten i närheten, ingen utsiktspunkt som jag kan gå till för att få andrum. Så jag sitter här och lyssnar på klockan som tickar. Det är rätt deprimerande att tillbringa 95% av sitt liv inne i sin lägenhet. När jag väl kommer ut så är det för att handla mat eller posta räkningar - wohoo... spännande!
Kanske är det för att jag är ett riktigt kontrollfreak och vi har en del planer för de närmsta veckorna men jag kan inte planera något för jag vet inte om vi har tillgång till bil eller om david får ledigt. Jag har en del saker jag skulle vilja göra i sommar, lite folk jag vill hälsa på. Men det går inte att planera något eftersom bil-tillgång fortfarande är osäkert. Så eftersom jag ändå inte kan planera något så hamnar jag i någon form av stand-by. Jag bara väntar, och väntar och väntar.
Varje eftermiddag när jag inser att det bara är några timmar kvar till läggdags drar jag en suck av lättnad. Snart ytterligare en dag avklarad. Jag sätter tilltro till att det kommer kännas bättre när vi flyttat till Uddevalla. Jag hoppas att jag har rätt. Jag tror att jag redan lämat Örebro i huvudet. Mitt huvud befinner sig på västkusten men kroppen sitter fast i Örebro.
Och den känslan som jag trodde jag hade släppt gör sig påmind igen:
"I'm waiting for my real life to begin"
2011-06-07 @ 14:23:17
(0)Varmt varmt varmt
Idag har det varit... varmt. Theodor var inte glad i att vara svettig alls :( Jag har inget emot värmen, jag klagar inte på den, men värme + bebis = omständigt. Jag orkar inte göra något när jag svettas som en tok, Theo kan inte förklara vad han behöver, det är för soligt för att gå ut och det är för varmt för att stanna inne.
Men hellre varmt än skitväder !
Jag tänkte bjuda på en gammal bild från någon varm situation, men jag hittade ingen bra så det får vara...
Godnatt
2011-06-06 @ 23:34:34
(1)Take the good with the bad
Medeltidsmarknad igår. Varmt som tusan men riktigt mysigt var det. (Men jag måste erkänna att en struthätta av ull när det var närmare 30 grader varmt inte var helt genomtänkt.)
Idag skulle mamma ha kommit och lämnat bilen men den dog och fick bärgas till verkstad i lidköping. Hoppas att det går att fixa och att det inte blir för dyrt. Som alltid när sådant här händer och någon som skulle komma och hälsa på en sväng inte kan komma så känner jag mig så övergiven :( Jag vet att det ju inte går att påverka att bilen bestämde sig för att kollapsa just idag. Men usch vad det känns som att jag sitter på en öde ö. Det ska bli så skönt att komma ner till Uddevalla snart och ha ett lite större kontaktnät runt mig.
På tal om något helt annat så har jag fått en blogaward :) Liebster award.
Tack Sofie (http://mammasophie.blogg.se) för den fina utmärkelsen. <3
Reglerna för Liebster Blog Award är följande:
Sofie: http://mammasophie.blogg.se Du får tillbaka den för din fantastiska styrka att kämpa på och ta dig igenom de orättvisor som livet kastar åt ditt håll !
Emma: http://embjorck.blogg.se För ditt roliga och poetiska bloggande.
Dessvärre så vet jag inte mer vem jag skulle skicka den här awarden till. Jag läser inte så många bloggar...
Nåja, nu ska jag försöka att vara lite produktiv och vika tvätt. tjoho vad kul.... inte :P
Theodor och moder på väg till wadköping
2011-06-05 @ 13:43:04
(1)Grått ute, grått i mitt sinne
Jag är trött det är mulet jag vill ha sushi drömde om plugget imorse tror att jag har lite ångest över att börja igen fast samtidigt vill jag ju ha det klart theo sover och jag borde plocka undan som jag har tänkt att göra i flera dagar men istället så sitter jag här och skriver ett meningslöst blogginlägg om ingenting
Nej...
Nu får jag dra mig själv i örat och GÖRA NÅGOT !
2011-06-01 @ 09:00:15
