Hjärtat utanför kroppen
Jag har hört och läst på flera ställen påståendet att "att få barn är som att leva resten av sitt liv med hjärtat utanpå kroppen" Jag kan relatera lite till det men kanske inte som det var tänkt. Sedan jag fick barn har jag blivit mycket mera blödig och känslig. Jag har verkligen känslorna på utsidan. Särskillt när det gäller saker som har med barn att göra. Jag gråter till scenen från den tecknade filmen "prince of egypt" när moses mamma skickar iväg honom i en vasskorg på floden. Jag gråter nästan nu när jag tänker på det.
Ibland läser man i tidningarna om fall där någon misshandlat ett spädbarn till döds. Idag stod det om det i aftonbladet. Innan jag fick barn reagerade jag väl som folk gör mest. Jag blev lite arg och tyckte synd om barnet men nu... Jag känner hur raseriet och sorgen kokar och bubblar i mig. Jag kan inte förstå hur man kan göra något sådant. Jag kan inte förstå hur man kan ta ett litet hjälplöst barn som bara är några månader gammal och misshandla det? Hur kan man slå något så litet, något så mjukt? Hur är det ens möjligt? Vad är det för sjuka människor som gör något sådant?
Om det handlar om att det till och med är mamman som misshandlar sitt barn så blir det ännu svårare att förstå. Hur kan man bära ett barn i magen i 9 månader, känna dess rörelser där inne, de små buffarna, sparkarna, hicka. Sedan föda fram barnet och gå igenom den påfrestningen som det innebär för både psyke och kropp för att efter en kort tid slå ihjäl barnet?
Jag känner mer och mer att man borde införa dödsstraff. För en människa som klarar att slå ihjäl ett barn förtjänar inte att leva!
Så liten och försvarslös. Hur kan man skada ett barn?
2011-06-10 @ 14:21:08
