Den sista posten
Nu skriver jag mitt sista inlägg. På dagen 3 år sedan jag startade. Det känns skönt att lämna den här bloggen faktiskt. Jag jobbar alltid på att utveckla mig själv. Att bli en bättre människa och att gå framåt i livet. Att jag lämnar den här bloggen är ett steg i att utvecklas som människa. Om ett tag kommer jag även att lösenordsskydda den men det är inte så bråttom. Mitt liv idag ser annorlunda ut än vad det gjorde för tre år sedan. Jag har dock fortfarande behovet av att ventilera ibland, men jag tänker inte göra det på en öppen blogg.
Jag funderade på vad jag skulle skriva i det här sista inlägget. Om jag skulle sammanfatta de sista tre åren. Om jag skulle knyta ihop det med det första inlägget jag skrev. Men det gör jag inte. Jag lämnar helt enkelt bloggen med en bild från idag och orden: Ta hand om varandra! <3
2012-01-29 @ 22:11:59
(0)För exakt ett år sedan...
...var jag det mest gravida jag någonsin varit. Värkarna hade precis startat och jag gick omkring i lägenheten och hummade och andades varannan minut. Ganska sur eftersom jag hade hört att det skulle vara lång tid mellan värkarna i början...
När jag tänker tillbaka på den dagen känner jag hur det knyter sig lite i magen... Jag vet inte om det är ett bra knyt eller ett jobbigt...
2012-01-26 @ 19:24:33
(1)Jag har tänkt färdigt nu.
Den 29/1 kommer mitt sista inlägg på den här bloggen. Från och med den 1/2 kommer bloggen att lösenordskyddas. Jag kan inte med att ta bort den helt för det är ändå 3 år av mitt liv med upp och nedgångar som är dokumenterat i ord och bild.
Jag behöver ventilera ibland och det har varit skönt att få göra det lite halvöppet. Det var den enda anledningen till att jag skaffade min blogg från första början. Jag ville kunna skriva på mina villkor och när jag ville och hur mycket eller lite jag ville.
När jag gjorde bloggen offentlig skapades en ny arena. Jag kunde meddela mig till folk om hur jag mådde. Men med denna nya möjlighet kom också plikter. Jag kunde inte längre skriva vad jag ville för jag visste inte vem som skulle läsa det. Jag fick lite dåligt samvete när jag inte skrivit på länge eftersom jag visste att det var vissa som följde bloggen regelbundet.
Jag behöver fortfarande få ventilera det som känns jobbigt så en ny blogg är på g. Men jag har ännu inte beslutat mig för om jag kommer lämna ut adressen. Igår tänkte jag att jag skulle det. Idag tänker jag att jag nog inte vill det. we'll see...
Nu ska jag hänga med Theo... so long
2012-01-15 @ 12:24:04
(1)Mera funderingar
Det känns mer och mer rätt att lämna den här bloggen. Jag är så jäkla nostalgisk och håller alltid fast vid det förflutna. Men det innebär också att jag håller fast vid mina misslyckanden och mina misstag. Jag plågar mig själv genom att alltid minnas allt dumt jag gjort och låta det ta upp plats i mitt huvud som jag borde lämna åt positiva saker.
Kanske skulle jag starta en ny blogg istället ?
2012-01-14 @ 11:33:15
(0)Räcker 3 år ?
Snart är det tre år sedan jag startade den här bloggen. I tre år har den varit en ventil för mig när jag behöver gnälla eller när jag är glad över något. De senaste veckorna har jag alltmer känt att det kanske är bra nu ? Kanske räcker tre år... Jag känner sällan att jag vill skriva längre och när jag väl får lite skrivlust har jag ingen möjlighet att sätta mig vid datorn.
Jag ska fundera en stund till. Kanske blir mitt sista inlägg den 29/1. Exakt tre år efter att jag började.
2012-01-14 @ 09:12:59
(1)Örebroski
Uppe en snabbis i Öret igen. Hem på onsdag eftermiddag. Längtar.
Klockan är ett och jag borde sova men misstänker att det kommer ta ett tag. Ont i magen. Vill hem. Vill inte alls göra skolarbete. Vill inte plugga, vill inte gå ut på praktik, vill inte skriva C-uppsats. Vill gräva ner mig i hål och gömma mig för alla utom Theodor.
"Hej, jag heter Theodor. Min mamma är hemlig och bor i ett hål"
Så skulle han kunna säga när han blev större.
Orkar inte tänka konkreta tankar. Tänker i känslor och känslorna är i uppror.
Jag känner mig så ledsen :(
Jag
2012-01-10 @ 00:52:26
(0)Tröttski
Det blev visst lite sent igår. Med finbesök från både Daniel och Emma drog visst tiden iväg lite.
Nu är jag lika trött som en nybliven mamma. Jag försökte få Theodor att somna om imorse men nehe... Älskade unge, lär dig att uppskatta sovmorgnar!
Nu ska jag sätta på lite kaffe och försöka piggna till. Trötthet gör att jag blir en otrevlig människa. Jag inser det när jag läser bloggar och blir provocerad av minsta lilla. Oh well, alla har vi våra små konstigheter som vi konstaterade igår. :)
2012-01-07 @ 10:40:00
(0)Jag är på ett stormande hav
Terminen börjar dra sig mot sitt slut. En uppgift kvar att göra. En stor en. Jag kämpar på tillsammans med min skrivpartner och vi har gjort halva ungefär. Inlämning nästa vecka.
Nästa termin börjar praktiken och jag borde vara glad och förväntansfull, eller hur?
Det känns som att jag befinner mig mitt på ett stormande hav. Jag kan inte se land och jag vet inte vart jag kommer hamna. Det enda jag fokuserar på är att överleva. En stund till, en till och en till. Ångesten river i mig men jag får inte tillåta mig att fokusera på den för då kommer jag sluta kämpa och sjunka istället. Ena sekunden är jag högt uppe på en våg och i nästa sekund störtar jag handlöst ner i en vågdal. Jag pendlar mellan tillförsikt till att detta kommer gå bra och allt kommer lösa sig, och avgrundslös förtvivlan, tvivel på mig själv och min förmåga, på mina önskningar och min framtid.
Faktumet är att jag inte alls ser fram emot praktiken. Jag vill inte längre. Den här terminen har dödat all min entusiasm för yrket, för min förmåga att klara utbildningen och för mitt intresse för människor. Jag måste slutföra utbildningen. Jag har snart gjort 2/3. Bara ett år kvar. Två terminer, that's it. Sedan är jag fördigutbildad arbetsterapeut.
Upp och ner, fram och tillbaka. Ena stunden ser jag långt framför mig och andra stunden är lungorna fyllda med vatten och jag kan inte andas. Det enda jag hör är brusande och dånande och jag kan inte tänka logiska konstruktiva tankar. Jag kan bara tänka att jag måste kämpa. Jag måste hålla mig flytande. Jag måste klara det här.
2012-01-02 @ 14:17:04
(0)Gott nytt år !
Slänger in ett litet inlägg såhär på årets första dag. Hade en mysig nyårsafton igår med familjen <3
Har en lugn och skön dag idag...
Massa förväntningar på detta nya år. Jag hoppas att det blir bättre än det förra... Jag hoppas på hälsa och lycka och kärlek och äventyr. Blandat med många skratt och soliga dagar. (Lite snö här i Januari skulle ju inte skada heller... ÄHUM !)
Ger inte längre nyårslöften, men ska försöka träna mer, äta nyttigare och blogga mer. Ska också fokusera ordentligt på skolan, kramas mer med min man och ägna massa uppmärksamhet åt min son. Ska försöka facebooka mindre och spela mer gitarr. Ska försöka gå ut i skogen mer... oj oj... Nu blev jag trött...
Kärlek till er alla.
<3
2012-01-01 @ 13:42:04
(1)Blogglust !
Jag går runt här och städar och plockar medans killarna sover middag. Tänker mycket och tar små pausar ibland och läser gamla blogginlägg och andras gamla blogginlägg. Idag är en dag när jag saknar min Sofie. Varför är du inte i närheten och kan komma hit och ta en kaffe eller 17 ? Vill prata om allt och inget. Vill snurra runt bland 100 olika samtalsämnen. Vill prata allvar och skvallra om folk. SAKNAR DIG ! kom hit kom hit kom hit...
Jag har nästan hittat alla jengaklossar nu. 54 st - utspridda bland röran i lägenheten. Misstänker att de sista tre finns i sovrummet.
Nu ska jag fylla på min kaffekopp och sedan ska jag ta tag i hallen. Mest jackor och mössor och vantar och väskor. Så det borde gå fort.
Misstänker att jag kommer blogga mer idag. Kanske fortsätta på min bloggutmaning :)
Bjuder på bilder från arkivet för att jag just nu saknar dig:
2011-12-18 @ 14:02:58
(1)Tillbaka
Nu är jag tillbaka i verkligheten efter en vecka med skolarbete som inte var av denna värld ! Jag hoppas att allt jag skrivit den här veckan har blivit godkänt för några fler omtentor vill jag inte göra!
Idag ska det julpyntas och mysas med min man som för exakt två år sedan blev min äkta make :)
Jag älskar dig ! <3
2011-12-18 @ 11:41:42
(0)J som i Julklappar
ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ
Nu fortsätter jag min bloggutmaning med ett snabbt inlägg om J som i Julklappar.
Jag älskar att ge bort julklappar. Tycker bäst om när jag kan skämma bort mina nära och kära med många paket eller för att göra logistiken enklare: Ett paket med massa grejor i. Jag vill gärna ha julstrumpor framme och det är ett minne som jag även tänker ge Theodor att få vakna på julaftons morgon och se vad tomten lämnat i strumpan under natten.
I år tryter ekonomin dock så i år blir det mycket hemmapysslat och inte så många paket :( Men förhoppningsvis nästa år :)
Nu är det dags att se till maten på spisen...det börjar lukta gott. :)
2011-12-10 @ 21:21:29
(0)Förbannad
Jag kan inte hjälpa det. Min svärfar gör mig förbannad. Hur mycket hatar man sina barn om det inte räcker att stöta bort dem när de bor i australien utan man är tvungen att ringa till familjen i Sverige och snacka skit till dem också så att de förhoppningsvis stöter bort honom också.
Birger. Du är sjuk och förtjänar inget gott !
2011-12-09 @ 12:24:54
(0)Bröllopsfest
Jag tittar på fab5 och i det här avsnittet har de piffat upp en snubbe som skulle ha en bröllopsmottagning 6 månader efter att han gifte sig. Deras bröllop var som vårt, snabbt och med få bröllopsgäster. Nu bestämde de sig för att ha festen med alla vänner och mer släkt. Jag blir så inspirerad och vill så gärna göra samma sak.
Jag älskade vårt bröllop. Litet, intimt, utomhus. Men samtidigt så drömmer jag om att få ha en stor fest för att fira vår kärlek. Få bjuda in alla vänner och bjuda på god mat, levande musik och tjusig tårta. Jag vill planera och organisera. Botanisera i en blomsteraffär för att bestämma vilka blommor som ska stå på borden. Jag vill planera dukning och ha möten med cateringfirmor för att bestämma mat. Jag vill prata med en konditor för att få se fina bröllopstårtor och jag vill boka ett band som kan spela hela kvällen. Jag vill göra små goodiebags som gästerna får. Jag vill skaffa något symboliskt smycke som jag och David kan ge varandra (ringarna har vi ju redan). Jag vill klä mig fint och fixa mitt hår och få se alla vänner finklädda. Jag vill hålla tal och tacka alla som finns där för oss och som hjälper och stöttar oss i vårt liv. Jag vill dansa och släppa loss och ta massa foton och få ett sånt där fantastiskt minne.
Detta skulle givetvis kosta ungefär 10 årslöner eller så. Men kanske någongång i framtiden att vi kan få till det här.
*drömmer*
2011-12-04 @ 10:53:09
(1)sjukvården förnekar sig inte
Såg nyss på uppdrag granskning på svtplay. Om att spricka hela vägen när man föder barn. Om hur dåligt bemötta nyblivna mammor med denna skada har blivit. Jag blir så frustrerad!
3000 kvinnor om året råkar ut för denna typ av förlossningsskada i sverige!! (det berättar de minsann inte på några föräldrautbildningar)
Jag är en av de 3000 och jag kan inte klaga på hur de sydde ihop mig. Jag har nästan inga känningar av det längre. Jag kan egentligen inte heller klaga på informationen jag fick (även om jag gärna hade sett att en läkare eller min förlossnings-BM kunde kommit in och pratat med mig när jag ändå var på BB i några dagar. Så att jag hade kunnat få ställa lite frågor och få det förklarat.) Jag är bra på att söka info själv och fick träffa en trevlig sjukgymnast som mest la vikten vid att inte lyfta tungt och se till att jag inte blir hård i magen. Fick även ett A4 med lite info som jag snabbt tappade bort när vi kom hem.
Jag tror inte att min skada hade kunnat undvikas då Theodor kom ut med sugklocka + yttre press och hade en hand framför ansiktet. Dessutom var han stor och jag var så trött att jag inte orkade krysta. Jag kände inte mina krystvärkar på slutet, BM och undersköterskan kunde inte heller avgöra när jag hade en värk då magen var stenhård nonstop. Värkstorm kanske ?
Men när jag hör hur representanter från socialstyrelsen bortförklarar bristen på nationella riktlinjer trots att barnmorskor efterfrågar det och jag hör hur svikna de drabbade kvinnorna känner sig så blir jag dels förbannad och dels väcker det mycket känslor i mig. Jag har läkt, men det hade kunnat gå precis hur illa som helst.
Åhh, frustration !
2011-12-03 @ 09:51:53
(3)nu blev jag ledsen
Jag visste att jag inte skulle klara kognitionstentan. Jag förstod det när jag kontrolläste den för ju mer jag läste frågorna i tentan desto mer förvirrad blev jag. Men eftersom jag inte hade tid att skriva om hela tentan på två timmar och eftersom jag inte visste om jag skulle klara den även om jag ändrade på allting så chansade jag och skickade in den ändå.
Feedbacken jag fick var hemsk. Inte något var bra. Allt var rörigt och min logik brast överallt. Egentligen var det bara ett mål jag inte uppfyllde men det betyder ju att jag måste skriva om och klara alla mål igen och det tror jag inte att jag kan. Just nu vill jag bara gråta. Jag känner att jag svikit mig själv. Att jag är ett misslyckande och att jag är värdelös. Jag binder upp mitt egna värde i mina prestationer och eftersom jag uppenbarligen inte fattar någonting så är jag ingenting.
Theodor sover, David sover. Solen har redan gått ner och jag mår skit. Behöver någon som peppar mig. Men det finns ingen. Just nu är jag riktigt riktigt ledsen och arg på mig själv för att jag inte kan. För att jag är dum i huvudet och inte förstår.
Jag mår illa :(
2011-12-01 @ 13:52:42
(0)I som i Intressen
ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ
Mitt nionde inlägg blir I som i Intressen. Jag är en person med ganska många intressen faktiskt och här kommer en lista över dem:
* Läsa böcker, gärna deckare. Camilla Läckberg är en av mina favoritförfattare. Millenniumtrilogin av Stieg Larsson är också en favorit. Jag tycker även om känslosamma böcker som är skriva med mycket hjärta så som niceville och ciderhusreglerna. Historiska böcker är också en favorit. Jag har dock aldrig klarat att läsa hela sagan om ringen. Jag vet att det är en klassiker men gu-huud vad tråkig den är !
* Dans. Jag älskar att dansa! Alla former av dans. Jag tycker även om att titta på dans. På tv, på riktigt, i mitt huvud. Jag saknar att dansa så mycket så man ibland kan tro att jag förlorat en nära vän!
* Historia. Det är facinerande att tänka på hur människor levde för längesedan. Jag är särskillt intresserad av lokalhistoria. När jag går runt i staden jag bor känner jag en märklig samhörighet med personerna som levde där för många hundra år sedan. Jag är också helt frälst i ruiner. Borg, slotts, kyrko eller husruiner. Alla gör de historia levande för mig. Det är också anledningen till att jag tycker om medeltidsmarknader. Särskillt om jag dessutom får klä mig tidsenligt :)
* Sjukdomar och skador. Jag sitter gärna och tittar på olika sjukhusprogram på tv. Hade jag inte varit så jäkla nålrädd och skoltrött hade jag kanske utbildat mig till ambulanssjukvårdare eller kirurg. ;) Jag tycker dessutom om att få prata med en person med någon form av funktionsnedsättning och få ta del av deras perspektiv.
* Att hjälpa människor. Jag mår bra när jag får vara ett stöd för andra. Kanske därför jag valde den utbildningen som jag gjorde.
* Extremt väder. Jag drömmer om att få se en tornado i verkligheten. Jag älskar stormar och blir het exalterad när det kommer ett rejält åskväder ! I en snöstorm tar jag gärna en promenad :)
* Skogspromenader. Det läker min själ och tar bort min stress. Tillbringar gärna en hel dag ute i skogen.
* Andar och "spöken". Ja jag tror på övernaturliga saker. Jag har mina anledningar :)
* Att lära mig nya saker. Om jag är ute och går och ser någon form av info-tavla så måste jag stanna och läsa. Jag loggar in lite info om många saker och anser mig därför vara ganska allmänbildad.
* Min son. Som alla andra mammor är jag mycket intresserad av mitt barn och hans framsteg. Pratar gärna med andra mammor om deras barn också och finner det uppriktigt intressant. Jag tycker också att det är jätteintressant att titta på tv-program så som Supernanny.
* Desperate housewives och Grays anatomy. Min tv-rutin. Jag har följt desperate housewives sedan starten och tänker följa den till slutet! Grays har jag fastnat för nu de sista säsongerna och efter kanal 5:s säsongsavslutning igår så är jag galet frustrerad :P
Och det var det jag kom på för tillfället :)
2011-12-01 @ 12:46:25
(0)H som i Hösten
ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ
Det åttonde inlägget i bokstavsutmaningen blir H som i Hösten
Jag känner hur den här gråa ruskiga hösten suger musten ur mig. Jag mår sällan bra på hösten och den här har inte varit något undantag. Världen runt omkring mig känns grå och klibbig. Det är som tentakler under min hud som gör att det kryper i mig av obehag. Min omvärld känns hotfull och jag har ett starkt behov av att gömma mig. Det yttrar sig mest i en förlamande trötthet som gör att jag kan sova när som helst och hur länge som helst. Men nu är det så att jag har ett barn som behöver sin mamma och jag vet att mina känslor inte är realistiska känsla. Jag inser att detta kommer gå över. Så jag kämpar på...
Men om det inte kommer snö snart och ljusar upp tillvaron så gråter jag :(
2011-11-28 @ 21:40:16
(1)Höststorm i Uddevalla
Såhär såg det ut i centrala Uddevalla igårkväll:
Uppfarten till Willys parkeringshus:
Nu har jag sett saker som jag inte sett förut. Till exempel hur människor fick åka i skopan på en hjullastare för att komma torrskodda från ett hotell. Eller hur det ser ut när en bilförare missbedömer djupet på vattnet och doppar hela fronten. Mycket spännande måste jag säga :)
2011-11-28 @ 11:39:38
(0)Egoist javisst!
Återigen har jag öppnat upp mig för någon och försökt få fram hur jag känner angående en viss sak och det känns som vanligt läskigt. Jag har ångest över att jag gett av mina innersta privata känslor till någon annan. Och DU (du vet vem du är) ta inte åt dig av detta för det handlar inte alls om dig utan om mig.
Men den känslan jag har som gör att jag är ledsen över jul är min känsla och jag vet att det är själviskt att bli ledsen. Jag försöker så hårt att inte vara en egoist. Jag försöker verkligen att ge så mycket jag bara har till andra och mår uppriktigt dåligt om jag inte kan vara där för någon av mina nära, när de mår dåligt av olika anledningar. Jag tycker inte att jag är särskillt krävande. Jag försöker att inte begära något. Men det betyder inte att jag inte bryr mig om något för egen del. Jag värderade julen högt och det "traditionella" julfirandet. Men nu delades inte den känslan av de som jag vill fira julafton med, och det tycker jag är ledsamt. Egoistiskt eller inte.
Jag vill absolut inte, och har aldrig velat, tvinga någon att fira jul med mig.
Jag vill inte heller att någon annan ska vara ledsen på mig. Jag fullständigt avskyr att mina känslor påverkar någon annan negativt. Det kanske låter som en självglorifierande klyscha men jag menar det faktiskt. Jag vill givetvis att de medlemmar i min familj som just nu har det jobbigt ska må bättre, bli friska och leva ett njutningsfullt liv. Men att jag vill det, ändrar ju inte på känslan jag har över att det är tråkigt att mina prioriteringar inte delas av nämnda familjemedlemmar. Jag är inte arg och vill inte lägga någon skuld på någon.
Jag är bara ledsen över att situationen nu är som den är.
Jag känner mig övergiven och bortvald och den känslan är min egna och altså är det jag som äger problemet. Intellektuellt vet jag att min familj älskar mig men mitt psykologiska bagage (vem har inte någon form av bagage liksom?) gör att jag instinktivt vill försvara mig när jag känner den känslan. Jag vill stöta bort andra i förebyggande syfte. Nu handlar det om min familj och därför blir jag extraledsen när dessa försvarsmekanismer dyker upp.
Återigen vill jag trycka på att detta inte handlar om någon annan än mig.
Jag använder min blogg för att ventilera mina känslor och nu är detta något som snurrar som bara den i huvudet på mig. Jag hoppas inte att någon som läser detta tar det på fel sätt och att de som läser förstår att detta är mitt sätt att bearbeta besvikelsen jag känner över att det i år har blivit såhär. Diskussionen jag hade förut (där jag lämnade ut mig själv) handlade till viss del om att alla måste få ha den fria viljan att fira jul som de vill. Det är riktigt och min tanke har aldrig varit att ta bort någons fria vilja. Men ibland kan man inte göra alla nöjda och i år har jag fått stå tillbaka. Detta har gjort att jag känner att min valfrihet har tagits bort.
Jag hoppas i alla fall att alla i min familj får en jättemysig jul. På vilket sätt de nu än väljer att fira den. Mina tankar kommer vara med er alla på julafton, och det är mitt alldeles egna val. Jag hoppas också inte att min familj nu får fel uppfattning om mig. Jag behöver inte få allt jag vill ha. Men när något som jag värderar högt försvinner så blir jag ledsen. Jag hoppas att ni kan respektera det utan att det skall läggas skuld på varandra och utan att det ska skapa dålig stämning i framtiden.
2011-11-26 @ 18:24:00
