Glöm mig
Jag önskar att mina gamla bekanta kunde glömma mig. Prata inte om mig. Kontakta mig inte. Jag flyttade, ut ur stan och ut ur era liv. Jag har inget att tillföra er längre. Jag är inte längre en bra vän. glöm mig. Jag bryr mig inte om er längre och jag kräver inget från er. Bara glöm mig.
Jag mår dåligt. Jag har ångest. Jag är så rastlös och tårarna finns hela tiden precis under ögonlocken. De bara väntar på att få bryta fram. Jag orkar ingenting just nu men måste koncentrera mig på att klara skolan. Jag måste komma igång. Bli bekant med klasskamraterna. Jag vill lära känna någon så att vi kan ta en fika, luncha ihop. Mer behöver jag inte just nu.
På fredag kommer han hit och då hoppas jag att bitarna faller på plats. Jag är så rädd. Jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag måste kämpa. Jag måste vara stark men jag vet inte var den styrkan skulle komma ifrån. Jag tänker ge mig fan på att få som jag vill.
De val jag gör är mina och ingen annan behöver bry sig. Jag kanske inte verkar logisk men jag vet vad som gör mig glad. Man kan aldrig skydda sig mot besvikelser och tårar. Oavsett hur man gör så finns de där, väntandes runt hörnet.
Döm mig inte. Glöm mig.
2009-08-30 @ 18:34:16
