(0)

Sönderpromenerad.

Idag hade vi lite tråkigt. Då kom jag på den eminenta idén att vi borde åka ut till Gardis och sedan promenera, utefter halleberg, till Nordkroken och så skulle mamma kunna komma och hämta oss där sedan. Jaaaa... bra genomtänkt ide.... INTE !

Det var en ganska ogenomtänkt idé om jag ska vara helt ärlig. Av några små anledningar.

1. Det finns ingen stig. Det finns en stig vid Gardis, men den tar liksom slut mitt i skogen. Och som alla i trollhättan/vänersborg med omnejd vet, så är halleberg ett väldigt brant berg. Och det har liksom ramlat ner massa enorma stenblock. Och som om det inte är nog så växer det massa träd på/mellan/under dessa stenblock. Och många av dessa träd har vält. Men man kan ju alltid gå på stenarna längst ner vid vattnet. och det gjorde vi... länge... mest. Men det är inte så mycket gå, som att klättra, hoppa, klänga, balansera. Särskillt eftersom stenarnas storlek varierar från små som en cykelsadel till stora som en bil. Och majoriteten av stenarna har INTE en platt sida uppåt.

2. Jag hade inte kollat upp hur långt det faktiskt var. Nu i efterhand vet jag att det bara är ca 7 km. Men när du har gått några km i den terrängen... så känns det mycket, mycket, mycket längre.

3. Vi hade inte tillräckligt mycket vatten med oss. Det var en tokigt varm dag. Vi promenerade, fast snarade hoppade och skuttade och klättrade i solen. Man behöver mer än 75 centiliter vatten per person !

4. Vi var inte säkra på att det faktiskt var fysiskt möjligt att ta sig runt. Och jo, det var nära att vi fastnade ute i skogen. De människorna som bor i Nordkroken fast längst ut mot halleberg hade satt upp staket runt sin tomt och tydligt visade vart tomtgränsen gick. Ett fint orange staket. Men vi tänkte att nu är vi ju ändå så nära, vi klättrar runt. Ja, ni hörde rätt. KLÄTTRAR.

Och där slutade promenaden att vara trevligt (och jobbigt) äventyr och blev kampen för överlevnad. Massa stenblock i olika storlekar täckta i lurig mossa så man inte visste om man satte foten på en sten, en rutten trädgren eller i ett hål. Och brant lutning. Och vi var redan helt slut. Så kom vi i alla fall förbi hus nummer ett. Meeeeeen. Deras granne hade en ännu bättre idé när det gäller staket-idén. De hade ett två meter högt stängsel, med taggtråd. Japp. Totalstopp. Så vi var ganska tvugna att ta oss ner mot hus nummer ett, smita in på deras tomt och sedan ta oss ut på vägen därifrån. Olaga intrång, men nöden har ingen lag.

Jag tänker göra en kvalificerad gissning och tippa att det finns många rövare i skogen där eftersom det krävs taggtråds-stängsel.

Nåja, sagt och gjort. 4½ timmar senare var vi framme i nordkroken, svettiga och törstiga som bara den. Men nu vet vi. det är ingen bra väg. Jag rekommenderar den inte.



(fast lite stolt är jag att jag klarade det ;)

2009-08-07 @ 23:00:17


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar:



Trackback

Kategorier

Senaste posterna

Länkar

Arkiverat

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Ut odio. Nam sed est. Nam a risus et est iaculis adipiscing. Vestibulum ante ipsum primis in faucibus orci luctus et ultrices posuere cubilia Curae; Integer ut justo. In tincidunt viverra nisl. Donec dictum malesuada magna. Curabitur id nibh auctor tellus adipiscing pharetra. Fusce vel justo non orci semper feugiat. Cras eu leo at purus ultrices tristique.