besviken och fundersam
Vi skulle ha fått besök ikväll. Men nu blev det inte så.
Det var ju inte spikat vilken tid och så men de skulle höra av sig vid femtiden ungefär. Vid kl. sex ringde jag och frågade vart de blivit av. Hon mådde inte bra och ställde in. Sånt händer men i ärlighetens namn så är jag besviken.
Man kan inte rå över sjukdom men jag är besviken över att hon inte hörde av sig. (eller han för den delen.) Jag hade visserligen sett fram emot att få lite besök. Vi har köpt glögg och pepparkakor och har julpyntad och städad lägenhet. Ja, det hade varit trevligt.
Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det här ? Jag är lite förvirrad, och ledsen. Jag vill inte starta något bråk men jag kan inte låta bli att tänka att jag borde läsa mellan raderna. Jag känner mig väldigt oviktig. Faktum är att jag blev mer ledsen än vad jag trodde... Hur ska jag tolka detta ? Hur ska jag agera ? Ska jag agera ?
Är det helt enkelt så att man inte kan förvänta sig att folk ska höra av sig om de måste ställa in planer ? Eller är det så att jag inte kan förvänta mig att folk ska vilja komma hem till oss ? Det här är inte den enda personen som gjort såhär mot oss och jag kan inte hjälpa att tänka att det är något fel på oss. Vi är inte tillräckligt trevliga, snälla, sociala, coola, eller vad man nu ska vara.
Eller handlade det bara om obetänksamhet, att hon glömde? Borde jag säga till henne att jag blev ledsen och vad skulle det i så fall tjäna till ? Ett förlåt kanske ? Men jag vill inte ha ett förlåt. Jag behöver inget förlåt.
Jag vill nog att folk ska vara ärliga mot mig. Jag vill veta om folk inte tycker om att umgås med oss för i så fall kan vi få reda på vad vi gör för fel och få en chans att ändra oss. Och om mina tankar är obefogade så skulle jag uppskatta om jag fick reda på förändringar i planerna med lite längre varsel nästa gång.
2009-12-13 @ 18:46:31
