Att passa i kläder.
Idag har jag förnyat min garderob.
Igår rensade jag bort ca 2/3 av alla kläder som jag ägde. Jag insåg att jag hade väldigt mycket skit som tog upp plats i garderoben. När jag provade alla dessa kläder upptäckte jag att nästan allt var för litet.
Jag är en sådan person som tycker att man ska klä sig efter hur man ser ut. Om man är lite större så ska man inte strutta runt i kläder som passar en 12-åring t.ex. Jag tycker att man ska ha lite självinsikt och inte klä sig i supertighta kläder om man faktiskt har lite extra "kött på benen". Så igår märkte jag att min självinsikt försvann någonstans på viktuppgångs-vägen.
Förutom ett plagg då och då så har jag inte köpt kläder på ca 3 år. Och på ca. 3 år har jag gått upp lite i vikt. Inte så att jag är överviktig, men jag har fyllt ut lite. Men så har jag ändå gått runt i kläder som passade mig när jag var 22 år gammal och 10 kg mindre. Varje gång jag har tagit på mig mina jeans så har jag varit övertygad om att jag är äcklig och fet. Insikten om att jag kanske är lite större nu än då har varit helt bortblåst. Jag har förbannat mig själv och låtit självförtroendet sjunka lägre och lägre. Jag är ful, Jag är fet. Jag är äcklig. Jag är lat. Hur kan jag låta mig själv blir sånhär ? Jag har gråtit och nypt i magen och intalat mig själv att jag borde banta, svälta.
Idag är dessa bekymmer borta.
Idag har jag genomgått något som de flesta tjejer liknar vid tortyr. Jag har spenderat timmar i provrum med stora speglar och lampor som belyser din minsta skavank. Alla prickar, plitor, hårstrån och valkar blir plågsamt tydliga och man inser att de där trosorna verkligen inte är smickrande och varför skulle jag ha de där strumporna och hur ser jag ut i håret egentligen? Men genom denna tortyr återfann jag min självinsikt. Jag hittade kläder som passade mig. Som passade min kroppsform och helt plötsligt, genom att ta på mig lite större kläder, så såg jag mindre ut. Det var helt magiskt.
Jag är nu stolt ägare till toppar som inte visar min mage och jeans som inte stryper blodtillförseln till benen. Som alla andra är jag givetvis glad över att ha fått nya kläder. Men jag är mer glad över att jag har kläder som passar mig. Som jag är snygg i.
Det var inte helt enkelt att hitta dessa magiska kläder dock. Jag insåg att modeskapare förväntar sig att unga kvinnor i sverige ska ha ett midjemått på ca 40 cm, Jag har nog gått igenom ca 200 jeans i storleken 25, bara för att hitta ETT par i min storlek, 32. Jag hittade till och med storlek 23. I vuxenavdelningen !
Jag tror vi kan skippa idén om att det är tidningarna som skapar komplexen. Det är snarare den otrevliga verkligheten att som normalviktig kvinna tvingas leta igenom flera hundra par jeans, i storlekar som man passerat för länge länge sedan, som sätter griller i huvudet på en.
Jag förstår ju givetvis att det finns små petita kvinnor som passar i dessa pyttejeans. Men det jag inte kan förstå är varför det ska finnas 200 par i storlek jätteliten och bara ett eller två par i storlek normal ? Och framför allt så tycker jag väldigt synd om kvinnor som är lite större än mig. Hur hittar de kläder som passar ?
2009-07-15 @ 19:48:14
