Bitterfitta
Jag satt uppe i natt och funderade. Det är alltid på nätterna tankarna kommer. Tankar som sticker som flisor i bröstet. Jag är bitter. Jag inser det. Jag är bitter och småsint och allt blandas till en kall stel massa i bröstet. Som lägger sig som en mur runt mitt hjärta. Jag inser hur betydelselös jag är. Hur allt bara är ett spel för fasaden. Jag gör allt för mina vänner, precis allt. Men så inser jag hur många gånger jag blivit överkörd. Hur smällen kommer helt oväntat och får mig att tappa all luft. Hur kunde jag inte se att jag var så utbytbar? Hur kunde jag inte märka att vänskapen inte var någonting ? Att jag inte betydde någonting?
Vänner kommer och vänner försvinner men på sistonde är det mest vänner som försvinner. Det kommer inga nya och snart kommer jag sitta alldeles själv. Som en ö i en brusande flod. Runt mig snurrar livet på och jag sitter kvar. Som en stel, kall cementklump. Jag vill att ni ska älska mig. Så som jag älskade er. Jag vill vara behövd.
2009-03-05 @ 13:34:17