Världens stördaste dröm ?
Ok, det här kommer låta som att jag bara hittar på. Men jag hade världens stördaste dröm inatt och jag kommer fortfarande ihåg typ det mesta som hände i den. Så det här är en sammanfattning av vad jag drömde inatt:
(jag ljuger inte, jag drömde verkligen detta....)
Jag skulle köra från Trollhättan till Örebro och det var en jättelång resa.
Så på vägen var jag tvungen att stanna på några ställen. Först stannade jag på ett ställe där jag skulle övernatta. Och min kompis Lisa var med mig så vi gick in på ett fint hotell för att fråga vad det kostade, men det var för dyrt så vi försökte hitta ett vandrarhem. Det var någon blandning av övernattning / fångläger men vi lämnade våra väskor där och tog en sväng på stan i alla fall.
Då hittade vi som ett fik med en jättekonstig trädgård där en liten flicka gömde sig för att hon hade blivit utnyttjad av personen som tog hand om henne. (hon var föräldralös) Sedan utvecklades drömmen till en film nästan, som jag inte var med i men såg. Som handlade om den här stackars flickan och en pojke som var något äldre och råkat ut för samma sak och hur han räddade henne men sedan blev de tagna av nazister och till slut skjutna till döds i ett koncentrationsläger. (möjligtvis samma läger som var mitt vandrarhem?)
Efter detta var det en häftig dans-scen i stil med Ginger Rogers/ Fred Astaire. Lite 30-40 tal hoppig och skuttig dans.
Sedan åkte jag vidare på min resa. (utan Lisa) Jag kom fram till en sluss där det låg en stor pråm som nu var café/kiosk. Och där inne jobbade min f.d. klasskamrat Emelie. Jag frågade henne om jag fick låna toan och det fick jag. Den var oproportioneligt lyxig för att tillhöra en kiosk. Hennes chef var någon gammal invandrare och närjag var färdig på toan kom det in en tjock skurk och sköt mot honom. Jag tog genast upp jakten med någon form av pistol-liknande föremål som jag laddade med kottar. (egentligen var det bara delar av kottar, för en hel kotte fick inte plats) Jag hade även hjälp av någon annan som jag känner i verkliga livet. Men jag kan inte minnas vem det var? Vi skrämde bort skurken med hjälp av våra kottar och alla blev glada och vi åkte vidare.
Sedan tror jag att jag kom fram och det var 40-tal och jag dansade en hoppig och skuttig dans med killen som blev skjuten i koncentrationslägret (nu levde han igen). Men sedan gick han därifrån och jag insåg att David var försvunnen. Det var underförstått att han hade dött, och jag grät. Men så sa jag till min mamma (som var där hux flux) att om han är död, varför är hans skor försvunna då? Och så tändes hoppet om att han inte var död. Sista gången jag kom ïhåg att jag hade träffat honom var när jag gick och lade mig brevid honom och han vaknade till och pussade på mig. (vilket var läskigt för det hände verkligen inatt när jag gick och lade mig) Men nu var han i alla fall borta.
Sedan hittade jag Jack Nicholsson bakom några plankor utan kläder. Så han fick låna några av Davids kläder och så skulle vi dansa. (eftersom koncentrationskillen hade försvunnit) Men Jack kunde inte dansa. Han kunde inte ens gå i takt till musiken. Så jag var tvungen att lära honom att dansa. Och någonstans mitt i att vi bara övade på ett, två, tre, fyra i takt till musiken, och grät fortfarande för att David var borta eller kanske död, så vaknade jag. (på riktigt) Och David var borta! Han var ju givetvis på jobbet. Men jag var ändå tvungen att skicka ett sms till honom om att han inte får försvinna för jag vill inte behöva lära Jack Nicholsson att dansa. Ja, för jag är en frisk flicka som kan skilja på dröm och verklighet. (man vet aldrig...)
2010-08-03 @ 12:00:42
