Min lojalaste vän.
Du har alltid funnits där för mig. Ända sedan jag var liten har du skyddat och tagit hand om mig.
Du har delat glädjeämnen och sorg med mig. I din trygga och stora famn har jag gråtit tills tårarna tagit slut, fnittrat som en riktig tjej, sovit när jag varit sjuk (eller bara för trött för att gå och lägga mig på riktigt). Du har funnits där på jul, nyår, påsk, midsommar och alla mina födelsedagar.
Du har tagit hand om mina katter, du har hjälpt mig att underhålla mina gäster.
Utseendet har aldrig betytt någonting för dig. Tillsammans har vi varit riktigt slitna men alltid passat som hand i handske. Ett tag flyttade du och bodde med en annan, men du kom tillbaka snart.
Men imorgon är det slut.
Jag vet att du är sjuk, du mår inte bra. Du har "skabb", dina ben är lösa, din "hud" faller av, du luktar illa. Jag vet allt detta men mitt hjärta gråter över att jag måste göra detta mot dig. Jag vet att det är ohållbart att låta dig bo kvar här och jag måste tänka på framtiden. Det kommer komma andra och redan imorgon kommer en annan att ta din plats. Men oavsett hur många andra som kommer finnas i mitt liv så kommer ingen kunna ta samma plats i mitt hjärta som du.
Imorgon försvinner du ur mitt liv på riktigt. Jag kommer sakna dig! <3
2011-04-08 @ 15:09:06