Vad hans mage skräms !
Natten var inte så jobbig men av någon anledning så var jag grymt trött imorse. David hade kännt sig riktigt dålig när vi la oss igår. Febrig nästan, så jag tänkte låta honom sova ut ordentligt. Tänkte att när han kommer upp så mår han nog bättre och så får jag lite avlastning med Theo.
Nja... Han gjorde så gott han kunde men han hade såååå ont i magen och det blev värre och värre. När han gick dubbelvikt och inte klarade att lyfta Theo i sin sitter utan att nästan falla ihop av smärta konstaterade även han att han nog borde ringa sjukvårdsrådgivningen. (Jag hade bara tjatat på honom någon timma eller så) De sa att han borde åka in till akuten.
Eftersom vi vet att det kan bli galet långa väntetider där så bestämde vi att jag skulle köra honom och släppa av honom men att jag sedan skulle åka hem med Theo. Sagt och gjort. Vid 16-tiden släppte jag av honom vid sjukhuset och sedan började väntan. Nervös, rastlös, ensam... vid 20.30 ungefär började jag få mardröms-scenarios i huvudet om hur han kollapsat och dött i väntrummet, alternativt blivit opererad och inlagd för allt från blindtarmsinflammation till leverkollaps.
Strax efter 21 ringde han för att bli upphämtad. Magkatarr... Tack och lov. Inget farligt, behandlingsbart!!! Så han hade fått en tablett och lite smärtstillande. Imorrn blir det en tur till apoteket för att hämta ut medicin.
Nej usch, idag var ingen bra dag alls. Och nu är klockan 23 och jag borde varit i säng för länge länge sedan. Snart vaknar väl Theodor igen för att äta. Nåja, man kan sova när man är pensionär antar jag...
2011-04-17 @ 23:01:01
