(2)
Bitter, arg, ledsen, deprimerad
Med sömnbristen kommer självskadetankarna som ett brev på posten. Tillsammans med den minskade kommunikationen mellan mig och min seriöst deprimerade make (jag vet inte vad som är abstinens och vad som är på riktigt längre) och tillsammans med framtidens brist på hopp eller drömmar är det svårt att veta vad jag kämpar för längre.
Jag kämpar för min son. Jag skulle aldrig göra något som skulle skada honom och jag kommer överleva det här också. Men till vilket pris ?
2011-03-07 @ 04:44:15
Postat av: Sophie
Alla säger (typ du, isa, sofie, linda) för det är typ era bloggar jag följer och sofie träffade jag i lördags : men det här med amning, trötthet, sömnbrist, blöjbyten, vagga, hyssa, ja men du vet. Det kommer säkert bli skitjobbigt, det betvivlar jag inte en sekund att det är och med vår tur får vi säkert ett kolik barn , men samtidigt längtar jag som en tok till allt det där. Det var det jag menade med "alla säger" :)
07:09:38 den 2011-03-07
Postat av: Sandra o Maya
Jag blir orolig när jag läser om hur dåligt du mår. Jag tycker att du ska kontakta psyk asap så att du kan få lite att sova på o ngn att prata med rent akut. Din kille får hjälpa dig o ta theo när han har ammat färdigt om pojken fortfarande vill vara vaken. Tråkigt nog känner jag igen mig för jag har tagit varenda natt helt sj i 8 veckor utan att få sova på dagen o det är ju inte kul. Ni får försöka att hjälpas åt på ett bättre sätt än vad jag o min sambo gör hrmf!
Kram på dig! Hör av dig om du vill ses o ta en fika:). Jag kan säkert gå från baronbackarna till dig.
15:41:39 den 2011-03-07
