B som i barn
ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ
Här kommer nästa inlägg i min utmaning. Nu är det dags för B.
Jag har funderat i flera dagar på vad jag ska skriva om men har tillslut bestämt mig för det första jag tänkte på:
B som i Barn
Jag är ju liksom tvungen att skriva om barn eftersom de senaste drygt 8 månaderna i mitt liv mer eller mindre till 100% har kretsat kring barn och specifikt ett barn. Mitt barn.
Det lustiga är att jag aldrig varit särskillt barnkär. Kanske för att det inte funnits å mycket små barn runt mig när jag växte upp. Jag har sett bebisar och tyckt att de var söta men jag har aldrig haft den där längtan efter barn. När jag var tonåring var jag ganska säker på att jag inte ville ha barn alls. Eller kanske möjligvis att jag kunde tänka mig att adoptera.
Kort efter att jag träffat David insåg jag att jag ville ha hans barn. Någon gång i framtiden sådär.
Sedan gick tiden och min biologiska klocka började ticka. Jag tror egentligen att det var på grund av den som vi bestämde oss för att skaffa barn. Jag hade en oförklarlig lust att bli mamma och David kände väl också att det kunde vara trevligt att ha barn. Så då blev det så.
Nu kan jag inte tänka mig ett liv utan mitt barn. Det är jobbigt och tungt och stressande och ibland helt hysteriskt. Men den kärleken jag känner till mitt barn är överväldigande. När jag kommer hem efter en jobbig dag och möts av ett strålande leende och fnitter från min underbara lilla son väger upp allt. När vi leker tafatt och kryper omkring på golvet och Theodor är så glad att han varvar gapskratt med pipiga tjut och man inte kan låta bli att skratta tillsammans med honom. trots att det gör så hemskt ont i knäna av att krypa omkring på golvet. Ibland är jag så trött att jag håller på att krevera och hela min kropp skriker efter sängen och jag tänker att så fort Theodor har somnat så hoppar jag raka vägen i säng. Men så somnar Theodor i min famn i fåtöljen i vardagsrummet och då känner jag att jag hellre vill spendera hela natten där. Med honom i famnen. Jag unnar nästan alla att få känna den känslan.
Jag skriver 'nästan alla' för vissa människor borde inte ha barn. (jag har skrivit om detta förut) Vissa människor förtjänar inte privilegiet att ha barn. De kan inte ta ansvaret och jag kan inte unna dessa människor den glädjen det innebär att ha barn.
Vissa människor känner man på sig att de skulle bli så bra föräldrar. Att om de fick ett barn skulle det barnet bli så älskat och omhänderaget och uppskattat. Men då kan de inte få barn. Och livet är så vansinnigt orättvist.
Nu ska jag nog gå och pussa lite på min lilla underbaring till son och uppskatta vad jag har.
2011-10-08 @ 11:48:14
