(1)

En utlämnande text

Jag kan inte behålla vänner. Det är en otäck tanke. För det gör mig till en väldigt ensam person. Det värsta är att jag vet varför men jag är inte kapabel till att ändra på det. Jag stöter bort folk. Jag stöter bort mina vänner genom att bry mig för mycket. Jag är engagerad till 120% och ställer ALLTID upp för mina vänner i mån av möjlighet, men sedan inser jag att jag gett så mycket och inte fått så mycket tillbaka och då börjar jag förakta. Japp, förakta, hata, avsky.

Det här är i korta drag vad som hänt med fyra av mina vänner:

Person A

Bakgrund: Barndomsvän. Lärde känna 1985 när hon föddes i princip. Vi växte upp tillsammans då vi var nästan grannar. 

Problem: Jag fanns alltid där för henne om hon hade det jobbigt på något sätt. I gymnasiet växte vi ifrån varandra en del, som man gör, men jag hörde av mig med jämna mellanrum. Det gjorde inte hon. Jag sa till henne att om hon inte började höra av sig ibland också så skulle jag sluta och skita i henne. Och det sa hon uttryckligen att hon inte ville. Men hon hörde aldrig av sig. Ibland gick jag in i affären där hon jobbade för att byta några ord och be henne höra av sig så kanske vi kunde ta en fika eller något. Hennes svar var alltid: Ja, det har varit så mycket det sista och jag har inte hunnit. Men jag ringer dig i nästa vecka. Hon ringde aldrig.

Status just nu: Ingen kontakt.

Person B

Bakgrund: Person jag lärde känna via David 2003. Blev snabbt en mycket nära vän.

Problem: Hennes mentala hälsa. Hon mådde inte bra p.g.a många olika saker och jag ställde upp för henne som jag anser att en vän ska göra. Ringde ambulansen och följde med när hon försökt begå självmord. Höll om henne när hon hade panikångest. När hon blev inlagd på BUP var jag hemma hos henne varje dag för att mata hennes katter och jag hälsade på henne regelbundet. Tillbaka fick jag snäsiga kommentarer och elaka pikar. När jag ifrågasatte dem fick jag ett "förlåt, men jag mår ju inte så bra just nu". Hon var den första vännen som jag gjorde en helvändning med. När hon fick flipp för att jag blivit vän med en tjej som hon för tillfället inte gillade fick jag nog och bad henne dra åt helvete.

Status just nu: Återupptog kontakt 2007 ett väldigt kort tag, men avbröt den igen när hon gjorde rasistiska uttalanden mot David på en fest.

Person C

Bakgrund: Person jag lärde känna via gemensam vän 2005. Blev en nära vän.

Problem: Hon var en mycket trasig människa. Så mycket problem hon haft i sin bakgrund som hon försökte hantera. Jag ställde upp för henne. Jag satt barnvakt för hennes dotter. Jag lyssnade när hon behövde prata. Jag täckte upp för henne när hon inte ville att hennes mamma skulle veta vart hon befann sig. Hon bad mig om hjälp med att komma på lösningar till problem hon hade med olika saker och jag spenderade timmar med att diskutera med henne och hjälpa henne fösöka få sitt liv på fötter. Istället för att ta tag i sitt liv började hon knarka och jag ville inte bli varken indragen eller nerdragen i det. Jag sa till henne att jag inte skulle orka finnas där för henne om hon fortsatte på det spåret. Jag sa till henne att jag inte orkade se henne förstöra sig själv. När hon fortsatte ändå så slutade jag höra av mig och hon blev skitförbannad på mig.

Status just nu: Kontakt via internet. Har träffat henne irl några gånger sedan dess.

Person D

Bakgrund: Person som jag kände till sedan grundskolan men inte lärde känna förrän 2004. Blev min bästa vän.

Problem: Vi ställde alltid upp för varandra. Kanske var det jag som gav lite mer men det spelade inte så stor roll. Men när jag i Australien desperat behövde en vän valde hon en kille som hon precis träffat framför mig. När jag bad henne att umgås med mig valde hon bort mig. Efter att vi kom hem var det ganska bra igen om vi fick bo hos henne men sakta men säkert började hon knäcka mig när jag försökte hantera händelserna i Australien och det enda hon pratade om var hur fantastiskt det skulle bli för henne när hon flyttade dit och hur hon älskade det landet. Efter att hon åkt hörde hon bara av sig när hon behövde gnälla över något eller skryta över något. Jag var nästan alltid den som hörde av mig men när jag mådde dåligt hade hon inte tid, eller svarade inte på det jag skrev. Jag tog bort henne som vän på facebook och msn. Hon frågade varför efter ca två veckor och jag förklarade att jag förstod det som att hon inte ville vara vän med mig längre. Jag fick inget svar på det.

Status just nu: Ingen kontakt.



Just nu befinner jag mig i ett dilemma då en vän gjort något som gör mig mycket ledsen. Jag har inte ännu pratat med henne om detta men jag tvivlar på att någonting jag säger kan ha effekt. Jag ser framför mig hur vår vänskap kommer försvinna och det gör att jag känner mig benägen att avsluta den redan nu. Jag är ledsen och arg och frustrerad och orolig.

Jag stöter bort mina vänner. Och det gör mig rädd.

2010-04-12 @ 02:32:31

Postat av: lisa

Vännen mej kan du aldrig stötta bort .. de lovar ja de är väl mera ja som gör de i sånt fall :/

Pöss kram söknar dig

19:47:20 den 2010-04-12


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar:



Trackback

Kategorier

Senaste posterna

Länkar

Arkiverat

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Ut odio. Nam sed est. Nam a risus et est iaculis adipiscing. Vestibulum ante ipsum primis in faucibus orci luctus et ultrices posuere cubilia Curae; Integer ut justo. In tincidunt viverra nisl. Donec dictum malesuada magna. Curabitur id nibh auctor tellus adipiscing pharetra. Fusce vel justo non orci semper feugiat. Cras eu leo at purus ultrices tristique.