konstigt humör.
Jag vill blogga, och vet vad jag vill skriva om, men samtidigt så känns det inte lockande att skriva. Varför vet jag inte?
Igår när jag satt och väntade på bussen i Trollhättan så insåg jag att jag inte nödvändigtvis hatar Trollhättan längre. Så jag författade ett fint blogginlägg i huvudet om att vi har försonats nu, jag och staden, och att precis som alla andra barn så måste även jag frigöra mig innan jag kan komma tillbaka och bla bla bla. Idag känns det superlöjligt.
Sedan funderade jag igårkväll och imorse på ett inlägg om det här med att översvämma sina statusuppdateringar på facebook med information om hur mycket ens barn kan, och hur jag inte gillar det för trots att jag vet att alla barn är olika så blir det en jämförelse.
På återseende.
2011-09-17 @ 08:02:38
